Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Berätta! Berättarteater!

 

IMG_3488

FOTO: Esther Auger

I Sverige lever berättarteatern ett diskret liv. Den franskspråkiga delen av världen gillar berättandet skarpt och ett nätverk finns i Frankrike, Quebec och i länder i Afrika med gammal kolonial franska. En tidig morgon i Franska skolan i Stockholm lyssnar jag på Françoise Crête från Québec, Kanada, som berättar om Esther, en flicka från Europa och hennes resa till Kanada på den tid landet hette Nouvelle France, Nya Frankrike, och var en koloni. ”Esther, oïe suavage”, (Esther vildgåsen) heter berättelsen och vilar på en helt sann och dokumenterad historia från 1738.

Detta år anlände till Québec en fripassagere på ett fartyg, som dessutom var klädd som pojke och till råga på allt var judisk. Hon fängslades för dessa tre ”brott” och skickades tillbaka till Frankrike, men på vägen försvann hon. Hon står på listan över avresta, men inte anlända. Guvernörens protokoll om hennes ankomst till det nya landet finns också bevarat. Men vägen dit! Från de judiska kvarteren i Saint Esprit, nära Bayonne, där så småningom den utomäktenskapliga och rödhåriga flickan skulle giftas bort med en äldre judisk man i Amsterdam. På vägen förliste fartyget, och Esther spolades i land i Frankrike, fick arbete hos en bordellmamma som kunde förmedla att en del män tände på killkläder. Där började Esther spela dubbla roller.

Från livet som kurtisan till en vardag som skräddarpojke, sjöman och mycket annat går vägen allt annat än spikrak – Françoise Crête berättar så det står härliga till. Efter år av berättande rakt upp och ner, prövar hon här att använda föremål för att illustrera sin story. Ett gammalt block, talja och rep, ett litet skåp, en fjäderboa… allt får en betydelse och det är bara att tillsammans med ett par gymnasieklasser att häpna på morgonkvisten över ett fabulöst kvinnoöde från en tid länge sedan. Vissa friheter har berätterskan tagit sig; bland annat har verklighetens troliga drukningsdöd blivit till en spännande knorr där Esther får kontakt med Kanadas indianer. Vem vet? Själv reste jag både i tid och rum; och nu känner jag Esther.