Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Scenbloggen

Månadsarkiv: maj 2017

Biennalen, kritiken, valen

Så här skrev jag i min recension av Teater Teateris Ankomsten som valts ut till Scenkonstbiennalen. Det är biennalens enda uppsättning som vänder sig till barn. Deppigt – en av svensk teaters bästa sidor är bortvald. ”Språket är okänt. Maten är konstig. Människorna hälsar, skrattar och umgås på nya sätt. Shaun Tans ordlösa bok ”Ankomsten” har blivit träffande talför teater på ett nytt låtsasspråk när gruppen Teateri, med bas i …

Scenkonstbiennal Fågel fisk eller mittemellan

En scenkonstbiennal är en ansträngande sak, och jag ilar från det ena till det andra. Jag hör hur mina kolleger i den internationella kritikerorganisationen IATC suckar över alltför mycket form, alltför mycket självbespegling och inte alltid så goda resultat. Men i morse åt jag frukost med en av de kinesiska kollegerna som jublade över Teateris fina Ankomsten. Och jag kunde helhjärtat hålla med. I går kväll kunde man också se …

Sex kulturråd på Scenkonstbiennalen

Här står jag och modererar! Scenkonstbiennalen är proppad av seminarier, workshops och samtal; detta var ett av dem som hölls igår. Sex svenska kulturråd berättade vad de gör: (från vänster) Mathias Lafolie, Beijing, Ellen Wettmark, London, Linda Zachrisson, Washington, Stefan Ingvarsson, Moskva, Nina Röhlke, Berlin, Suzi Ersahin, Istanbul. Och jag längst till höger inför drygt 80 personer som lyssnade intensivt. Förutsättningarna är olika där de kulturråden verkar – från censur …

Scenkonstbiennal nu

  Isländskt: Crisis meeting. Invigningen av Scenkonstbiennalen i Norrköping bjöd på jättelik kabaret av teater, cirkus, dans och musik. Nu har jag fått lära mig att den svenska urpremiären av Shakespeares Romeo och Julia ägde rum i Norrköping, sent 1700-tal. På en liten privatägd teater i staden. Därför inleddes aftonen med en rolig (men för lång) Romeo och Julia-variation med  många olika skådespelare som poppade upp ur publiken, en del …

Berätta! Berättarteater!

  FOTO: Esther Auger I Sverige lever berättarteatern ett diskret liv. Den franskspråkiga delen av världen gillar berättandet skarpt och ett nätverk finns i Frankrike, Quebec och i länder i Afrika med gammal kolonial franska. En tidig morgon i Franska skolan i Stockholm lyssnar jag på Françoise Crête från Québec, Kanada, som berättar om Esther, en flicka från Europa och hennes resa till Kanada på den tid landet hette Nouvelle …

Sadunära

  Sadunära, koreografi: Niklas Valenti och Evalina Boström, musik: Jonatan Ed Zebradans, Stockholm Ålder: Barn, 6+ Lekande lätt, som man säger. ”Sadunära” är två dansare och en musiker som interagerar inbjudande och lekfullt för barn och som drar in barnen i dansen, lite lagom försiktigt. Mest är nog tanken att publiken ska få med sig ett nytt och lättburet bagage om hur man kan göra själv, hemma på förskola, skola …

Nina Simone Urban Connection

  Antoinette Gomis: Shake it like Nina Simone, Dansens Hus, Urban Connection 10-11 maj Urban Connection är några dagars årlig återkoppling på Dansens Hus med gatans dans, street dance, hiphop och breaking-kulturen. Var nu allt detta befinner sig idag. Hiphopen har kommersialiserats, även om den fortfarande är en tummelplats för många unga. Det känns långt från det 1970-tal när den bröt sig fram i USA:s svåra förorter med Bronx i …

Charles Koroly 1946-2017

  Foto: Cato Lein Som teaterkritiker hade jag i alla år betraktat scenografen och kostymskaparen Charles Koroly på avstånd, beundrat, grubblat, undrat, men mest ändå med största aktning noterat. Ibland mer än fantastisk och nästan det enda jag minns av en hel uppsättning, andra gånger lågmält, svart-grått, trasigt. Nu har han hastigt gått bort, efter en kort tids sjukdom, meddelar Dramaten. När Dansmuseet flyttade till sina nuvarande lokaler gjorde Charles Koroly …

Selma Lagerlöf-priset till Lars Norén

Just nu läser jag del tre av Lars Noréns ”En dramatikers dagbok”. Samtidigt som jag skriver om Dramatens uppsättning av ”Stilla liv” för en internationell tidskrift – en pjäs utan ord. Märkligt. Tänkte att dagboken skulle ge mig uppslag, ingångar, men jag bara flyter omkring i den tickande tiden, åldrandet, levandet. Läsandet är som att guppa på ett hav av små och stora iakttagelser, så kommer en flodvåg med filosofiska …