Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Scenbloggen

Giftas i Lagos, Nigeria

Wedding IMG_0093.jpeg

Vad trodde jag? Svensk teaterpublik slukar äktenskaps- och relationsdramer som Egenmäktigt förfarande och Århundradets kärlekskrig, varför skulle inte folk i Lagos, Nigeria, tänka likadant?

Wedding Blues spelas på en kaféteaterscen i Freedom Park i åttamiljon-staden Lagos. Vanligtvis dricks här öl och kaffe, men medan Lagos Theatre Festival pågår kan lokalen enkelt möbleras om med en podiescen och stolar i rader. (Och öl- och läskglasen får man balansera i knäet.) De stora fläktarna snurrar, tack för det. 35° varmt.

Inga föreställningar är mycket längre än en timme, inte heller denna, Wedding Blues. Huvudpersonen, bruden, sminkas på scenen medan publiken tar plats. Det ser ut som en tv-show, och både spelstil och det dramaturgiskt komprimerade innehållet bekräftar tv-estetiken à la sitcom.

Där sitter hon uppklädd strax före sitt bröllop, en modern ung kvinna! Mamma kommer och förmanar henne att underordna sig sin man, nu när de blir gifta. En höggravid syster tittar in och förkunnar att livet är att få barn, men brister strax i gråt: hon hinner inget annat än barnen. Trött jämt! En äldre släkting, en väninna – idel varningar och hot. Du kan inte avsluta dina studier, glöm det. Acceptera att du får lägga ner dina egna projekt.

Slutligen kommer brudgummen, stiligt riggad. Vid det här laget gråter bruden och vill ställa in hela tillställningen. Hon börjar lirka sina välskötta fossingar ur de skyhöga skorna med skära blommor i de genomskinliga klackarna. Buuu!

Men jag älskar ju dig! säger brudgummen. Klart du ska göra klart din examen, barn det blir när vi vill, vi behöver inte lyssna på alla olyckskorparna. Vi har varandra! Och jag älskar dig som den smarta person du är. Happy end!

Feminism i bröllopskläder; lite naivt, jo, och inte särskilt djuplodande. Men trots allt med en tydlig poäng, och publiken är lycklig. Och jag med.