Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Scenbloggen

Zeynep Oral och Alternativa Nobelpriset

rtemagicc_d38e129a0e

– Nej, jag är inte rädd. Inte längre, säger Zeynep Oral när jag frågar henne. Jag som alla andra.

Hon är teaterkritiker och kulturjournalist i Cumhuriyet, den turkiska tidningen vars namn betyder ”Republik” och som är lika gammal som republiken Turkiet, från Kemal Atatürks tid. Jag känner henne sedan länge som teaterkritiker, vi har båda ingått i den internationella kritikerkåren på en rad festivaler och hon var vice ordförande i den internationella kritikerföreningen under lång tid. På turkiska kan jag inte läsa henne, men jag kan njuta av hennes bok Leyla Gencer, a Story of Passion som (på engelska) handlar om en opersångerska, ”la diva turca” och hennes liv.

Den senaste månaden har hon rest till olika platser där pressens situation i Turkiet uppmärksammats, och hon har – hittills – kunnat resa hem från Barcelona, Köln, Lugano utan att arresteras. I Turkiet är hon en välkänd krönikör, som alltid skrivit om konst och kultur men också om fri- och rättigheter, kvinnors jämställdhet och minoriteters rätt. På väg från Barcelona där hon och andra personer från Cumhuriyet varit för att ta emot ”Free Voice prize of PEN Català”, fick delegationen veta att ytterligare 14 journalister arresterats. Två av dem ingick i gruppen som var i Barcelona, och en arresterades direkt på flygplatsen vid hemkomsten. Det kunde varit Zeynep, också.

– Nej, jag är inte rädd, jag är förödmjukad, rasande, ledsen, sårad och besviken. Jag känner mig nedslagen och jag upplever att min mänskliga värdighet utsatts för en attack. Jag vet att vadsomhelst kan hända mig nu, närsomhelst. Man försöker krossa alla som står för demokrati, ett sekulärt samhälle och fri- och rättigheter som tryckfriheten.

Vi hinner träffas mellan hennes olika möten och konferenser i samband med utdelandet av Right Livelihoods priser den 25 november, ”alternativa Nobel-priset” kallat. Zeynep är den som tar emot priset för Cumhuriyets räkning, ”alla andra sitter i fängelse”. Hon ser trött ut och är trött, har aldrig rest så mycket på kort tid som den senaste månaden. Men det är viktigt att synas nu, så mycket som möjligt.

På min fråga om vad hon tror kommer att hända, svarar Zeynep att ingen vet. En makt som Erdogans är nyckfull och motsägelsefull. Vad som sägs ena dagen gäller inte nästa. Hon stannar på sin tidning så länge det går. Men tillsätts en redaktör uppifrån, det har ännu inte skett, ”då går jag”.

Zeynep har just fyllt 70 år och kan fira 50 år som journalist. Hon hade tänkt trappa ner och ta det lugnare nu. Men så blev det inte.