Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jefta van Dinther Protagonist

protagonist_c_foto_nina_andersson_artwork_bror_rudi_creative

 

Jefta van Dinther: Protagonist, Cullbergbaletten, Dansens Hus 23-25 november. Föreställningens längd: 1 timme

 

Så små människorna ser ut. Så liten, ängsligt sig sammanklungande är massan av enskilda. Var och en är protagonist, huvudperson, i sitt eget liv, men bara om samma enskilda person ingår i ett sammanhang.

Cullbergbalettens mångkunniga dansare, 16 stycken, rör sig i grupper och bildar mänskliga kedjor på en tom scen, där bara en ställning, en rigg, finns i fonden. Sammanhållning, ömhet, mothugg och agression; gränserna är tunna och det som nyss såg ut att vara stickigt är nästa stund milt och runt. Jefta van Dinthers senaste verk ”Protagonist” hade premiär i juli i Amsterdam, och dansas nu på Dansens Hus. Den anknyter till ett tidigare verk för Cullbergbaletten, ”Plateau effect”, där många dansare i koreografin kämpar med ett stort tyg, ett segel kanske, som bärgas, rullas och gemensamt kan hanteras.

Här finns inget materiellt som håller samman, bara kropparna som dras till varandra i rummet. De beledsagas av sångaren ELIAS vackra och liksom under höga valv sjungna sånger som Revolution, en mild bön om förändring, om ett mänskligare sätt att vara människa. I en svårtolkad tid som vår, är det lätt att nynna med i en sådan önskning. Och Jefta van Dinther är inte uppfordrande, utan reflekterande.

Dansarna sjunger också med i sången, men efter den liksom stärkande ”Revolution”, blir de tysta, och sakta kroknar deras axlar och kropparna sjunker ihop. Män och kvinnor blir mer djuriska, aplika och alla kläderna åker av och de ”är” bara fysiska varelser, urtida flockmedlemmar som hänger i klungor, klättrar i riggen, lever vidare.

Jefta van Dinther själv vill kalla Protagonist en självbiografi och berättar om sin uppväxt i religiös miljö. För honom var den främmande, men här har han ändå fångat upp något av det insiktsfulla och kanske till och med hoppingivande perspektiv som kan finnas i en religiös struktur. Protagonist är ljussatt (Minna Tiikkainen) som i en svagt upplyst helgedom, kanske det bidrar till känslan av att människorna är ack, så små. Men, håll ut, som Elias sjunger, var och en har ansvar och möjlighet att göra en omvälvning, en förändring. ”Running with a crown on your head ….resolutions on your hands”.