Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Fru Meier och Lilla Pip

Teater Spektakel, "Fru Meier och lilla Pip" Foto : STAFFAN CLAESSON  2016-09-23
Teater Spektakel, ”Fru Meier och lilla Pip”Foto : STAFFAN CLAESSON 

 

Teater spektaklet, Uppsala: Fru Meier och Lilla Pip, efter Wolf Erlbruch, ålder: 3+

Den tyska bilderboksmakaren Wolf Erlbruch är kanske mest känd för boken ”Anden, Döden och Tulpanen”, men även ”Fru Meier och koltrasten” har faktiskt översatts till svenska. Erlbruch är en av tysk barnlitteraturs stora, men ganska anonym i Sverige.

Hos Dockteater Spektaklet har Inga-Lill Ellung bearbetat berättelsen om koltrasten och regisserat den lilla teaterns ensemble, Margaretha och Per Löfblad. Koltrasten har fått ett namn: Lilla Pip. Ganska ynklig inledningsvis, när han sover i en hatt och kräver mycket uppmärksamhet. Som så ofta hos Spektaklet är tempot lugnt men jazzigt rytmiskt, med bland andra ”Fly me to the moon” som final.

Eva Grytts dockor och scenografi är förunderligt precisa, väl genomarbetade, men med flykt och snits. Herr Meier brygger te och är nöjd med livet, fru Meier oroar sig för precis allt. Hennes utveckling tack vare fågelungen är en härlig skröna och den avslutande filmsekvensen där både hon och fågeln flyger högt i det blå en liten höjdare. Regin tar tillvara att paret Löfblad är ett, om inte gammalt så i alla fall strävsamt, par. Nog anar man ett slags scener ur ett äktenskap light i fonden.

Det kostar på att våga! När fru Meier glömmer sig själv och ser koltrasten, den växandes, behov så gör hon vad som måste göras. Och belönas rikligen med att själv få flyga. Det finns kärlek som binder, och kärlek som befriar. Något att grubbla på härnäst man ser en koltrasts klargula näbb.