Scenbloggen

Martha, Niki och Mr. Gaga



Mr_Gaga_photo_by_Gadi_Dagon

Batsheva Dance Company. 



Årets Tempo Documentary Film Festival har avslutats med prisutdelning som sig bör. Det blev storslam för dansen, ett av festivalens teman.

Festivalens stora pris till en svensk dokumentär (75 000 kr) går till Martha och Niki av Tora Mkandawire Mårtens, en fantastiskt fin (och rosad) film om två flickor som dansar street dance och vinner Juste Debout, den stora prestigetävlingen i Paris för genren. Dansen och tjejerna dans blir under filmens gång alltmer en bakgrund till två unga kvinnors vägval. Niki är svenskt adoptivbarn från Etiopien, Martha kom som ung tonåring till Sverige från Uganda.

”Hon säger inte så mycket”, säger vännen Niki, som gärna analyserar och försöker förstå den dansburna relationen. Egentligen är det bara när de dansar, tillsammans och med solon, som de når varandra på riktigt. Vad Martha har upplevet och bär på får vi inte veta, men den framåtriktning och öppenhet som är Nikis blir alltmer en konstrast. Och allt detta i den machovärld som är hiphop – filmat både sakligt och vackert. Egentligen handlar filmen lika mycket om globalisering och migration som om dansens kraft; i sanning rikt hanterat.

Lika politisk men också med dansen som motiv är filmen Mr. Gaga som fick Stefan Jarl International Documentary Award. Den israeliska filmaren Tomer Heymann fick tjata länge innan Ohad Naharin gick med på att det gjordes en film om hans dans och liv. Naharin, konstnärlig ledare för Batsheva Dance Company, är alltmer kontroversiell i Israel och starkt kritisk till den nuvarande regeringen.

Inget av detta sägs rakt ut i filmen; i stället skildras barndomens lyckliga kibbutz-år, New York, dansen och de många uppbrotten från stora koreografer som Martha Graham, Alvin Ailey och Maurice Béjart, samt den tilltagande kritiken ”hemma” mot en frispråkig Naharin från trångsynt ortodoxa, till exempel mot att dansarna bär ‘underkläder’ på scenen och inte är påklädda. Det stränga och nästan aggressiva i Naharins koreografi får en bakgrund, lika väl som det poetiskt insiktsfulla om förlust, ensamhet, kärlek och samhörighet.

Det är nu klart att filmen, producerad med stöd av svenska Proventus, SVT och många fler, kommer att visas i höst när Batsheva Company gästar Dansens Hus i oktober med Three, det program om tre verk som visades bl i Paris i januari.