Månadsarkiv: oktober 2015

  Aischylos: Den fjättrade Prometeus, regi: Karl Dunér, Dramaten, speltid 1,45 Om man längtar efter teater som inte är som det brukas, är det här höstens rekommendation. På sångens vingar får man sväva man vidare och funderar på legendernas kraft och mening i en mörk tid. Ljuset och hoppet, som vi längtar. Bulliga plåtmoln svävar uppe vid taket i Elverket, där gudarna bor. Typiskt Karl Dunér som gärna gör modellteater …

  Helena Franzén: Out of Reach, Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm Vita ponchos i fiberduk på alla i publiken. Som sitter på vita stolar. Och har vita skoskydd på sig. Golvet vitt, högarna med salt eller marmorkross: vita. Kulturhusets vackraste rum med det urtrista namnet Hörsalen har befriats från sina gardiner och utanför fönsterväggarna glittrar nattens storstad – alldeles nära, egendomligt avlägsen. (Kan inte detta rum får heta Per Jonsson-salen i stället! …

  Han måste ha sett Argentinas brutala historia dra förbi, men är still going strong, Mauricio Kartun, dramatiker och författare till en av de uppsättningar jag ser på FIBA, Festival Internacional Buenos Aires. ”Terrenal” heter den och är en smart sammanflätning av Bibelns berättelse om Kain och Abel och Becketts ”I väntan på Godot”. Godot kommer till slut i denna version, han är både Gud och en gaucho, en länk …

  Henning Mankells författarskap var oerhört omfattande och när nu runorna skrivs finns det anledning att minnas de böcker för barn som han skrev. Också. Enligt min mening har de en större litterär bärighet än mycket annat av hans penna, kanske för att böckerna om Joel till stor del var självupplevda. I ”Hunden som sprang mot en stjärna”, ”Skuggorna växer i skymningen” och ”Pojken som sov med snö i sin …