Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Scenbloggen

Scenkonstbiennal 3. Världen

1430944129 borders

Borders, Cirkus Cirkör i samarbete med Malmö stadsteater.

A view from outside hette en av Scenkonstbiennalens sista samtal. Theresa Benér, kritiker i SvD, modererade några av ”mina” styrelseledamöter i den internationella teaterkritikerföreningen, IATC. Deepa Punjani, Mumbai, Indien, har en webtidning om teater med recensioner från mångmiljonstaden, men även nationellt. Jay Handelman från Florida skriver i en papperstidning, Sarasota Herald Tribune, ”för våra läsare är så gamla att papperstidningen nog finns kvar tills jag går i pension”. Emmanuel Dandura från Nigeria är teaterkritiker och verksam på universitetet – i stora delar av världen betyder teaterkritiker vad vi skulle kalla teatervetare, och är en person som mest skriver i tidskrifter vid sidan av recensionsverksamhet.

Så vad tyckte de? Tanken var att från andra kontinenter få ett perspektiv på Scenkonstbiennalens många uppsättningar. Cirkus Cirkörs Borders kom att ta stor plats i samtalet. Jay Handelman kommer från den stad, Sarasota, där Ringling Brothers jättecirkus haft sitt vinterkvarter och har sett stora mängder traditionell cirkus, men inte vad vi i Europa kallat nycirkus. Han tyckte att det var otroligt intressant att se cirkus med ett seriöst innehåll, en story-line och en delvis dokumentär förankring. Medan Deepa från Indien tyckte att den inte problematiserade flyktingskapet tillräckligt! Den indiska traditionen är multikulturell och mycket försiktig och respektfull inför frågor om integration och samexistens.

Sen blev det lååång diskussion om nakenhet, denna (nästan) icke-fråga i Skandinavien som gör så stora delar av världen alldeles nervös, brydd, olycklig och (ibland) upprörd. Att Malmöoperans körmedlemmar traskar nakna i bakgrunden på slutet av Kvartett, operan efter Heiner-Müllers pjäs med samma namn, ser en svensk publik nästan med en gäspning. De är knappt identifierbara i ett vackert ljusdunkel och har alldeles vanliga kroppar, någon lite mullig, någon annan lite pinnig. Men min kollega från Nigeria hade en lång utläggning om hur fullständigt otänkbart detta är i Nigeria och stora delar av Afrika. Nakenhet förknippas med förnedring och omedelbart förestående katastrof. Och i USA skulle man förstås ha varnat publiken i förväg.

En föreställning som får samlade lovord är Kenneth Kvarnströms Sofa(r) med koreografen själv och lutspelande Jonas Nordberg på scenen. Det stillsamma samtalet om döden och den fina musiken grep tvärsöver världsdelarna.