Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Scenbloggen

Scenkonstbiennal 2. Arabiskt


IMG_2929-e1424698278394

Syrisk teater – som inte fick inresevisum till Sverige och biennalen.

Det är verkligen inte min förtjänst att det blir en spännande eftermiddag. Min uppgift att moderera ett samtal om teatern i arabvärlden injagade mig lätt oro, min kunskap i frågan är begränsad. Jag läste på och förberedde mig efter förmåga, men min största merit är nog att ha sett en del iransk teater. Vilket är något annat.

Men jag oroade mig i onödan, ty en av talarna var Lina Abyad från Beirut, som berättade om den arabiska våren och dess övergång i höst, kvinnorna och teatern. Även om det på många sätt är dystert, var det en hoppingivande bild målad med mycket humor. Där fanns en intressant lista på kvinnliga dramatiker, regissörer, teman.

Nu har jag också lärt mig att 400 000 svenskar talar arabiska och att Riksteatern har en särskild avdelning för att nå dem med teater på arabiska. Detta faktum drog än en gång upp humorn: den svenskarabiska publiken vill ha roligt på teater! Svenska publik i vardagskläder lägger pannan i djupa veck över problem på teatern, den arabisktalande publiken ville klä upp sig, gå ut och ha kul. Humor är svårt! sa Lina Abyad. En jätterolig pjäs om bröstimplantat hade stor framgång i Beirut, där jättebyst är poppis och där implantaten i pjäsen också användes som en metafor för implosion. När samma pjäs spelades i Egypten drog ingen på munnen. Alls. Där talar man inte om bröst offentligt, och implantat är inte vanliga. Se där.

Att Tunisien har en liberalare och mer öppen demokratisk situation inom arabvärlden visar sig också på scenen. Dans och dansteater är just nu mest inne, berättade Lassaad Jamoussi från tunisiska kulturdepartementet. Vi har nog av ord i tidningar och andra medier, diskussioner pågår för fullt om allt – då kan dans och nya gränsöverskridande former säga mer och annat. Samt lärde vi oss att ”arabisk teater” nog hellre skulle kallas ”arabiska scenkonstsformer” i pluralis – många, olika, men faktiskt, mycket aktiva.