Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Scenbloggen

Scenkonstbiennal 1. Dockor


4b2718_688955edd02e4d628708c5ca031d47a9.jpg_srz_p_430_287_75_22_0.50_1.20_0.00_jpg_srz

Ur Funktionell dumhet, Malmö Dockteater.

Ingen bör bli förvånad längre: dockorna är överallt. På samma sätt som dansen och performancekonsten andats in luft i teatern, på samma sätt har dockor, skuggor, objekt gjort det. Malmö Dockteaters Funktionell dumhet med dockor i en pappig parafras på 1700-tals-scen är en makalöst träffande, charmig och allvarsam metafor för det tema som är Roland Paulsens i boken ”Vi bara lyder”. Gråa kartongkroppar och vingliga pappben släpar sig fram i Arbetsförmedlingens mottagningsrum; sällan har dockan som distansering, verklighet och drömbild fungerat så väl. Tecknade serier och animationsfilm var en av Erik Holmströms inspriationskällor, berättade han i det samtal om dockteater jag modererade igår: Från gulliga gosedjur till bråddjupt allvar.

Andreas Boonstra var också på plats med Barbie- och Ken-dockor på meritlistan liksom modelljärnväg. Dagens seriösa och månggkunniga dockteaterkonstnärer som Sophia Segrell från Dockteatern Tittut och Helena Nilsson från Marionetteatern gillar nykomlingarna och den nedmonterade högtidligheten som ibland vilat en aning tungt över konstformen.

Med i panelen var också Erika Höghede som arbetar med animerad film bl a på SVT och StDH, samt Torbjörn Ahström, Frölunda Kulturhus, som tar över och vidareutvecklar husets årliga dockteaterfestival. Proppat med dockisar i rummet och stor enighet: fint, bra, kul att det är dockor överallt. Som ett svar på denna samfällda suck: bland Biennalens utvalda finns såväl Lumors Materia, med dockor, som gästande iranska Yase Taman där dockspelarna formar figurer i lera under spelets gång.