Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Scenbloggen

Månadsarkiv: mars 2015

Piano piano

  Foto: Petra Hellberg   Örjan Andersson, Ina Christel Johannessen, Kenneth Kvarnström: Piano piano, Kulturhuset t o m 12 april, (sedan turné i Västsverige), speltid 1,20 Tre etablerade och medelålders koreografer har valt att skapa ett verk tillsammans. Varför känns det ändå som ett elevarbete när jag ser Piano, piano? Det där trevande hänsynsfulla, lite entusiastiska men utan signatur, eftersom denna inte hunnit växa fram och mogna. Det blir liksom …

ÖFA Monster

  ÖFA-kollektivet: Monster, Zebra Dans, 13+, längd: 1 timme Det sju kvinnor starka ÖFA-kollektivet möter nu högstadiet; som alltid med gott humör trots ett stort allvar i botten. Typiskt för denna grupp dansare är att de arbetar interaktivt – det må vara med dans-karaoke i stora sammanhang eller som i Uppsala förra året där en hel föreställning mobilserade en modig, dansande (och road) publik klädd i olikfärgade togor för att …

Shadowland, Neverland

  Shadowland/Neverland; The big noise, koreografi: Michael Keegan-Dolan, If we shadows have offended, koreografi: Alan Lucien-Øyen, GöteborgsOperans Danskompani Det har funnits en tid då berättelser och dramatik var bannlysta från den dans som ville vara samtida. Nu kryper de in i dansen liksom bakvägen: texter, dramaturgi och komposition à la pjäs. Alan Lucien-Øyen är ett just nu ett omtalat namn och ett finfint exempel på teatral dans, men i en …

Ingenbarnsland

Eija Hetekivi Olsson: Ingenbarnsland, dramatisering: Åsa Lindholm, regi: Carolina Frände, Göteborgs Stadsteater, speltid: 1,40 Tomt, svart. Inte ens riktigt svart, utan dammigt gråsvart över scengolv och fondvägg där några metallfästen sitter kvar. Som en utflyttad lägenhet i en förort där man inte vill bo. Som ett tomt kylskåp när pengarna är slut. Och så Miira, tunn, arg, sluten, liksom inflyttad i Victoria Olmarkers kropp och skyggande bakom hennes hängande mörka …

101 hattar

101 hattar att sparka ner innan jag dör, av Susanne Marko och Silje Onstad Hålien, Dansmuseet t o m 19 mars Hela veckan pågår Folk- och Världsmusikgalan vilket också omfamnar en hel del dans. Den stora och avslutande galakonserten äger rum på Berwaldhallen på lördag. Det glidande perspektivet mellan ”folk” och ”värld” är sannerligen fruktbart, allt folkligt är ju världsligt i meningen icke-nationellt. Nationsgränser är nyare tiders påfund. Halling, till …

Budapest, romer, teater

På 1700-talet utdömdes spåstraff, 25 rapp, om någon talade romani i offentligheten i Ungern. I dagens Ungern är sex procent av befolkningen på tio miljoner romer och de är assimilerade, en hårt påtvingad assimilering som genomförts under 1900-talet och den sovjetkommunistiska tiden. Andra minoriteter, som landets rumäner, har egna institutioner, men inte romerna som ”bara” är en etnisk minoritet utan land. Men Ágnes Daróczi ler. Denna magnifika romska kvinna och …

Budapest, historieätare

Två av de uppsättningar jag ser på Dunapart 3, Hungarian Showcase, handlar om Ungerns historia. Komplicerad, sårig, ständigt närvarande pockar den på uppmärksamhet. Den ena uppsättningen bygger på Agota Kristofs romansvit och dess första del, Anteckningsboken. Forte Company leds av regissören och koreografen Csaba Horváth och spelstilen är vad som kallas fysisk teater – med referenser till Grotowski och Eugenio Barba. Man spelar med sina kroppar och ytterst lite andra …

Budapest, igen

  Budapest, igen. För två år sedan var jag här och iakttog en kraftsamling kring scenkonst som det fria kulturlivet manifesterar i Ungern och Orbanland. Perspektiven var inte muntra, nationalscenens chef Róbert Alföldis kontrakt gick ut och förnyades inte. Argumenten var att han var icke-kristen och icke-heterosexuell. Vad det betyder vet vi bara alltför väl: jude och homosexuell. Nu jobbar han som frilansande regissör. I år heter festivalen Dunapart 3 …

Pontus Stenshäll till Göteborg

  Pontus Stenshäll – ny konstnärlig ledare för Göteborgs Stadsteater De fria grupperna utgör trots sitt nästan-ingenting i kronor en väldig resurs för scenkonsternas utveckling. Måtte kassakistan från Moment, tom på det mesta utom det bästa, följa med Stenshäll in i direktionsrummet på Göteborgs Stadsteater. Pontus Stenshälls bagage är väl packat för att leda en stor teater efter ett par år av regiarbete på andra scener än hos moment:teater som …