Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Girls make you blush

image2-457x304

 

Åsa Lindholm: Girls make you blush, koreografi/regi Mari Carrasco och Gustav Deinoff, Unga Klara, för högstadiet 

Dansteater är en intensivt effektiv form av scenkonst. Den passar perfekt för känsliga ämnen, för frågor där allt tycks bli för mycket eller för litet om det ska pressas in i en ordkostym. Eller för det som är genant, vilket just är temat för Åsa Lindholms pjäs om flickor, puberteten, kroppen och jaget.
Sex mångkunniga kvinnor, skådespelare och dansare och både-och, vränger ut och in på orden, dansar och flänger runt det beiga klaustrofobiska rum där aktriserna nästan trängs med högstadiepubliken. No escape. Textflagor och dansstycken virvlar upp, faller ner.
Den kaotiska strukturen gör att påträngande frågor och obehagligheter som en blodig binda hastigt löses upp och försvinner. Mari Carrascos koreografi är stundom lite aerobics-nära, stundom ett expressivt klättrande på väggarna. Den röriga kompositionen av ord och kropp återspeglar hela problematiken av att utforska kropp och identitet, att formulera sig i relation till gruppen omkring. Själva oredan i att inte veta vare sig ut eller in.
Och ändå: starkast för mig är den stilla stund då en av flickorna ber om att få vara i fred, att inte bli tittad på, kommenterad, iakttagen. Fast det är ju inte säkert att den unga publiken tänker som jag. Fniss och trams ryms också och så särskilt generade eller rodnande verkar inte killarna runt mig vara.
Kraften och flödet är engagerande och upplyftande. Flickor kan! Och får! Och inget kan stoppa dem nu längre.