Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dans i sorg i Göteborg

Att vara samtida koreograf i Göteborg är något helt annat än att kämpa med samma yrke i Stockholm. Lätt är det ingenstans, men när det gäller dans har Stockholm en unik ställning jämfört med resten av landet som inte känns särskilt samtida. Utan mossigt.
Att Gun Lund, Västsveriges nyskapande veteran och samlingspunkt, skulle få indraget verksamhetsbidrag från Kulturrådet, är verkligen förbluffande. Likaså har Jeanette Langert på senare år gjort alltmer intressanta verk, som också visats på andra håll i landet. Som väl är har båda fått västsvenskt stöd.
I Göteborg kallar man sedan tidigare Statens Kulturråd för Stockholms Kulturråd! Och nu får göteborgarna vatten på sin kvarn. Paradoxalt är att stödpengar går till tre scener i Göteborg som visar dans, men inte till dem som skapar den dans som ska visas. Om den inte är gjord i Stockholm eller annorstädes och kommer på turné.
Märkligt.
Här är hela protestbrevet från de drabbade Göteborgskoreograferna Gun Lund, Jeanette Langert och Peter Svenzon:

Nu får det vara nog! Statens Kulturråd stryper danskonsten i Göteborg – Varför?
 Med ett penndrag slängs hälften av Göteborgs professionella koreografer ut från Kulturrådets verksamhetsbidrag för 2015 dvs stöd för en mer kontinuerlig årsbaserad konstnärlig verksamhet. Sammanlagt rör det sig om 1,2 miljoner kronor som försvinner. Fler är berörda men vi känner att vi från vår utgångspunkt måste reagera omedelbart.
 Vilka är det då som drabbas? Jo, tre av landets främsta koreografer, som samtliga har ett årligt-flerårigt verksamhetsstöd från Göteborgs Kommun och också uppbackas av Västra Götalandsregionen. Detta är med andra ord inte bara ett ställningstagande mot enskilda koreografer utan får konsekvenser för den verksamhet och infrastruktur som Göteborgs Kulturnämnd varit med om att bygga upp på dansens område.
 Art of Spectra, Peter Svenzon och Ulriqa Fernqvist, är uppmärksammade för kraftfulla och spännande föreställningar, har genomfört en rad residens och arbetat med ungdomar ute i regionen, turnerat internationellt. I höst är man aktuella på Dansmuseet i Stockholm med ett nytt verk. Peter Svenzon arbetade i våras med Göteborgs-Operans balett och har gjort kritikerrosad koreografi till ”West side story  på samma scen. Gruppen har stort stöd ute i regionen och i höstas mottog paret Stenas stora kulturstipendium på 150 000 kronor.
 Jeanette Langerts danskonst har uppmärksammats på senare år med verk som ”Våroffer”, recensionerna har varit strålande, hon har spelat på Dansens hus i Stockholm och är inbokad för turné med Dansnät Sverige i höst och utvald att göra en produktion för samma nätverk 2015. Häromåret fick hon Konstnärsnämndens Cullbergsstipendium och ironiskt nog fick hon samma dag som Kulturrådet meddelade sitt beslut motta Västra Götalandsregionen kulturstipendium på 100 000 kronor.
Koreografen Gun Lund har haft verksamhetsbidrag från Statens Kulturråd sedan 1979. Hon är ständigt innovativ och nyskapande. När hon nyligen framträdde på Dansmuseet i Stockholm med Transmission var recensionerna översvallande och föreställningen går i höst på utlandsturné. Just nu förbereds sommarens stora dansföreställning på Axvalla hed med 13 dansare. Hon har en statlig inkomstgaranti för konstnärer som tecken på ”hög konstnärlig kvalitet och stor betydelse för landets kulturliv”. Gun Lund är dessutom den koreograf i landet som har det högsta stödet från sin hemkommun.
 Vad är då argumenten för att stryka koreografernas anslag? Kulturrådet motiverar inte sina avslag, för ingen dialog i förväg, beskriver inte konsekvenserna, men av ovanstående framgår det att det knappast kan vara bristande kvalitet, förankring, för lite turnerande eller bristande kontinuitet. Då har man nog inte läst underlagen.
 Skälet anges istället vara att referensgruppen har föreslagit ”vissa omprioriteringar”  och att man ”har strävat efter att inte förorda för låga verksamhetsbidrag i förhållande till presenterade verksamhetsplaner” d v s att man valt att prioritera bort sådana som har för låga stöd från Kulturrådet i förhållande till sina verksamhetsplaner och visioner. Det är ju inget annat än ett cirkelresonemang – ”vi satsar inte på dem som vi bara tänker ge lite stöd till” . Sådana grupper får inte ha några större ambitioner för framtiden.
 Hur är det då med det regionala perspektivet? Det sägs att man ”beaktat behovet av regional spridning”. Idag kommer 80 % av de stödda koreograferna från Stockholm och de får sammanlagt 8 ggr så mycket stöd som koreografer i Göteborg, ett genomsnittligt bidrag till en Stockholmskoreograf ligger idag på över 1 miljon kronor, 500 000 kronor för en Göteborgskoreograf. 
 Dessa skillnader är inget nytt – det är strukturellt och djupt rotat på dansområdet. Om det vittnar t ex en debattartikel av dåvarande vice ordförande i Kulturnämnden  Margita Björklund i GT 2004 där hon lite ironiskt kallar Statens Kulturråd för ”Stockholms Kulturråd”.
 Det bristande stödet till koreografer utanför Stockholm motiveras sedan några år tillbaka med att ”flertalet planerar att turnera och genomföra projekt runt om i landet”. Det gör faktiskt alla andra koreografer också.
 Till skillnad från Statens kulturråd anser vi att det är synnerligen viktigt att det produceras danskonst utanför Stockholm  av både konstnärliga och kulturpolitiska skäl. Det gör att vi kan behålla professionella dansare också ute i landet  och det bidrar till mångfalden d v s att inte bara en trend åt gången får företräde.
 Vi har satsat på långsiktighet och kontinuitet, men Kulturrådet premierar uppenbarligen ambulerande verksamhet och kortsiktiga nerslag.
 Inget ont att säga om de fyra Göteborgsgrupper som fått verksamhetsstöd de har vårt fulla stöd, men vi kan konstatera att de får representera en prioriterad inriktning på barnföreställningar (Embla), ”inriktning på att uppmärksamma funktionshindrades medverkan i kulturlivet” (Spinn) och mångfaldsperspektiv och internationalisering (Iraqi Bodies, där en koreograf är verksam i Holland, den andre i Sverige). Olof Persson Project är den ende som inte representerar ett särintresse hos bidragsgivarna.
  Vi kan samtidigt konstatera att samtliga dessa tillhör de grupper/koreografer  som får lägst bidrag i år. Med samma logik som ovan innebär det att de förmodligen är på tur att kastas ut .
 Det intressanta är att nedskärningarna inte berör dansscenerna i Göteborg även om stödet ligger långt under det som Stockholms dansscener får. Atalante, 3:e våningen och Stora Teatern förväntas m a o ta emot gästspel från turnerande Stockholmskoreografer, men någon dans skall inte produceras här.
 Antingen är det bristande professionalism hos Kulturrådets handläggare och referensgrupp eller så är det uttryck för för att området I hög grad styrs av kotterier. När referensgruppen och handläggaren på Kulturrådet föranmäler jäv till 14 (!) grupper i Stockholm är det minst sagt oroande för systemets trovärdighet. Och även om man  springer ut och in i rummet av jävsskäl är man ju ändå med och påverkar inriktningen. Referensgruppen har tolkningsföreträde för vilken typ av scenuttryck som skall prioriteras. Vilken konstnärlig syn man representerar, det vet ingen. Här sitter med andra ord en ganska partisk, sluten grupp som inte närmare behöver motivera sina beslut och delar ut närmare 30 miljoner kronor. Är det demokratiskt och rättssäkert? I slutändan faller detta tillbaka på Kulturrådets ledning som fattar de formella besluten. Har man varit medveten om vilka som kastats ur systemet och konsekvenserna av detta?
 För oss står det konstnärliga skapandet i centrum. Kulturrådet har ryckt undan en del av våra förutsättningar att producera dans i Göteborg och ytterligare missgynnat utövare utanför huvudstaden.
 Vi ifrågasätter Kulturrådets inriktning och sätt att fördela stöd över landet och välkomnar en diskussion om hur man kan förändra systemet i en mer professionell riktning. Men vi kan inte vänta på det … det är nu vi behöver pengarna för att kunna fortsätta producera dansföreställningar I Västsverige!
 Vi gör inte detta enbart för egen del utan för alla verksamma i Göteborgs dansliv. Tillsammans kommer vi att försöka finna lösningar för att de drabbade koreograferna fullt ut skall kompenseras för den ekonomiska skada som uppstått och arbeta för offensiva satsningar så att danskonsten i Göteborg garanteras långsiktiga och trygga arbetsvillkor. Ytterligare steg i denna riktning hoppas vi tas redan inför 2015 med hjälp av den genomlysning som Kulturnämnden i Göteborg nu genomför.
 I gengäld förväntar vi oss att Kulturrådet snarast rättar till de uppenbara och orättvisa skillnaderna som föreligger i bidragssytemet för dansen i Sverige.
 
Art of Spectra /Peter Svenzon o Ulriqa Fernqvist/, Jeanette Langert, E=mc2 Danskonst / Gun Lund o Lars Persson , Olof Persson Project / Olof Persson
Thomas Martinsson, Kommunalråd (MP) Göteborg med ansvar för kultur, integration, jämställdhet, funktionshinder, hbtq och mänskliga rättigheter