Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Artist in focus: Krétakör

Artist in focus – Krétakör, Göteborgs Dans & Teaterfestival, 17 maj.
Lokalbyte i sista stund. Och utanför skiner solen så fint. Över maratonlöparna som i horder springer Göteborgsvarvet, vilket inte sker i tystnad. Utan till allehanda musikgrupper och band som tjoar på utanför Stora Teatern. I vars Kristallsalong samtalet med Krétakör pågår. Vi är väl tjugo, högt räknat.
Det här är ett av de viktigaste samtal man kan tänka sig veckan före EU-valet. Men det är som om hela Göteborgs Dans & Teater hamnat innanför lyckta dörrar. Vad har hänt? När festivalen var ny på 90-talet, var dess främsta kännetecken att den fanns på gatan med lockande scenkonst som drog till sig folk som kanske inte visste att festivalen pågick. Under många år samarbetade man med universitetet och det var tjockt med seminarier.
Nu lyssnar vi som sittande i en glasbubbla på Márton Gulyás, en av Krétakörs modiga och uthålliga ansvariga, i ett samtal med Gellert Tamas, som (det visste inte jag) är född i Sverige, men har ungerska föräldrar som kom till Sverige 1956.
Och Márton Gulyás berättar. Om hur Fidesz-regeringen har ändrat konstitutionen 17 gånger på fyra år, lika många gånger som USA har gjort – sedan självständighetsförklaringen! Hur man filar ner rättssäkerheten, och fullständigt struntar i omvärldens och EU:s protester. Hur kulturpolitiken slår fast att konsten inte får kränka ungerska och kristna värderingar.
Tröstens ord också: bara 66% av ungrarna röstade i senaste valet, så Fidesz 2/3 majoritet i nationalförsamlingen motsvarar egentligen bara en tredjedel av Ungerns röstberättigade. Men det är, förstås, en klen tröst. (Själv tänker jag på att svenska Moderaterna, tyska CDU, engelska Tories och många andra mer  traditionellt konservativa partier är systerpartier med Fidesz. Varför ryter de inte till? )
Så berättar han om de högst måttliga protesterna mot regeringen, trötthet och besvikelse på politikerna. Känslan hos många att Fidesz-regeringen väl kanske inte är så bra, men ändå fungerar. Eller får landet att fungera. På något sätt. Samt att kritik från omvärlden bara får folk i allmänhet att sluta sig kring sitt land och sin nationalism.
Naturligtvis ses Arpad Schilling, som gjort både text och regi till The Party (se föregående blogg), som en landsförrädare.
Har det någon beröring med det svenska politiska landskapet alls, egentligen, frågar Gellert Tamas sig själv och Márton Gulyás. Skillnaderna är stora, men att utvecklingen gått så snabbt stämmer till eftertanke. På bara fyra år har demokratin urholkats i så väsentliga avseenden att Ungern med nöd passerar gränsen för en demokrati.
Där satt vi. I solsken och halvmara, och det är EU-val om en vecka!