Månadsarkiv: november 2013

Foto: Yaniv Cohen Sang Jijia: Not here/ Not ever, Carte Blanche, Dansens Hus 27 och 28 november Koreografen Sang Jijia är tibetansk kines och numera huskoreograf hos Beijing Dance LDTX. Han var på 1990-talet dansare hos William Forsythe i Europa och har fått en rad utmärkelser och stipendier och har ett tiotal koreografier bakom sig. På något sätt blir jag mer nyfiken på Sang Jijia än den mycket vackra men …

  Minna Krook: Faunan och jag, Zebra dans, Från sju år, 40 min Ovanligt uppfriskande att någon vågar vända på en av barnkulturens ointagliga förskansningar: djuren. Rara nallar, trivsamma nassar och råttor som lever mysigt familjeliv – raden av djur som är huvudpersoner i fabler, sagor och bilder är utan slut. Fast rovdjuren blir veganer, som i Hackebackeskogen, i barnboksnaturen för husfridens skull. Men här står alltså en koreograf i …

Örjan Andersson: Karmer kring blå, musik Hans Appelqvist, Residans/Andersson Dance, gästspel på Stockholms Stadsteater t o m 24 november. Förställningens längd: 1 timme Sulorna som smäller, handflatornas hårda klappande; det lätta steget, snurrarna och danslusten – några av nordeuropeisk folkdans mest medryckande drag har svängt in i Örjan Anderssons koreografi för fem dansare och två musiker. Alla är klädda i blått med svepande kjolar för kvinnorna och stövelskaft för männen; …

Debatt på Dramaten: Framtiden för den fria scenkonsten i Stockholm Madeleine Sjöstedt kom inte. Det var knökfullt på Dramaten, ty alla andra var där. Men varken Sjöstedt eller en endaste av alliansens kulturpolitiker i Stockholm. Märkligt fegt att inte vilja, åtminstone nu, försöka öppna för en dialog. Å andra sidan var Nils Poletti från TUR-teatern på plats, liksom Andreas Boonstra från moment:teater, Sara Myrberg från Teater Tre och ett dussin …

  Gisèle Vienne: The Pyre, Dansens Hus Gisèle Vienne upphör inte att förvåna. Med sin bakgrund i samtida dockteater har hon en högst egen förmåga att skapa dans som är ett spel för figurer med dansare sedda som rörliga föremål. Just sådant som de första modernisterna vid förra sekelskiftet var förtjusta i. Men de hade inte alltid samma tekniska hjälpmedel som dagens sceniska kreatörer. Vienne har också en filosofisk ingång …

Den tramsiga fars som just nu spelas på Borås Stadsteater förtjänar seriös kritik. Teaterchefer springer ut och in i dörrar, omkullsprungna av politiker, lustiga missförstånd och teatrala hotmuller. Men medan vi skrattar åt det löjliga i en förvaltningschef som ska ha ”operativt ansvar” för en teater och polisanmäler de som hängt en protestbanderoll på byggnaden: nu är det hög tid att på allvar fråga sig hur Samhället med stort S …

Teater till budgetpris – Anders Boonstra och ett hockeyspel. Foto: Petra Hellberg Andreas Boonstra (manus, regi, ljus) : Moment on ice, Moment: teater Det nästan retsamt tillbakalutade, till synes slarvigt ihopkomna och liksom dum-kul självbespeglande har blivit Andreas Boonstras signatur. Lika rafsigt varje gång, ofta, men inte alltid, träffande. Den här gången: träffande. Moment on ice, precis i samma tid som Malin Stenbergs Blood on ice på Backa teater i …

 Eva Grieco i Cheeta Running. Foto: Lesley Leslie-Spinks   Eva Lundqvist/ Vindhäxor: Cheeta Running, musik: Dror Feiler, Dansens Hus, föreställningens längd: 50 min Eva Lundqvist har berikat svenskt dansliv sedan 35 år med sina mjukt roterande rörelser i harmoniska och kontemplativa verk. Kanske kan man ännu se spår av Cunningham från hennes unga år liksom Birgit Åkessons mentorskap. Gruppen Vindhäxor bildades 1977 och de senaste åren har Eva Lundqvist arbetat …

Jag kan inte svära på att Den italienska halmhatten hör till det tramsigaste Eugène Labiche skrev. Men med tanke på att han knåpade ihop både fem och tio pjäser om året, de flesta saligen glömda, kanske Halmhatten (1851) som ändå överlevt är förhållandevis djupsinnig? Lite förvånad blir jag att den seriöse och mycket högt aktade regissören i Rumänien, Silviu Pulcarete, har satt upp den för en statlig regionalteater. Pulcarete gör …