Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Helena Franzén To Make This Up

Helena Franzén: To Make this up, musik: Stefan Johansson, TUR-teatern, gästspel

På TUR-teatern i Kärrtorp har nyligen koreografen Helena Franzén gästspelat fram till idag. Hennes verk To Make This Up har varit ena halvan av en ”afton”, där den andra var en konsert med Stefan Johansson, även kompositör till To Make This Up.

I slutet av denna vecka dansar Helena Franzén sitt solo ur Trigger Point från 2010 i New York – så där ser det ut i dansens globala värld. Och global är sannerligen Franzéns dans, ovanligt dansant och snarare med rottrådar till jazzdans än till performance. To Make This Up är ett verk för två dansare och Katarina Eriksson är närmast en veteran i denna stil och dansar fint, lätt och absolut stringent tillsammans med Elizaveta Penkova. Ett aningen nedsänkt vitt golv inramat av en ljusslinga slår an en känsla av svävande och de två dansarna liksom mäter upp kvadraten med de långa, sneda kliv som Franzén gärna laborerar med.

Duopartier och två solon hakar i varandra; det är välkomponerat men också repetitivt med ganska små variationer. ”The poetry of the articulated body” är Franzéns motto och dansarnas knepiga balanser på en fot och en hand skapar nya djurlika varelser som om detta vore en dikt om människan och hennes specifika vikt i relation till ”den andre”. Rörelser som understryker de dansande kropparnas linjer är typiskt franzénska; långa, låga bakåtkliv accentuerar sträckan från häl till nacke. Men det är inte så dynamiskt, Stefan Johanssons vackra elektromusik skickar stundtals flodvågor, där dansen stilla plaskar vidare.

Konserten efteråt innehåller ett avsnitt med dans där Helena Franzén själv dansar, här med Agnieszka Dlugoszewska. Dansarna i svart är som snabba tuschtecken i ett system med klivningar där allt större tillägg av axel-arm rörelser i ryckiga vinklar förändrar innehållet.  Ren dans, om man så vill, dans utan andra ärenden än sig själv. Ett kortare stycke som detta känns mer kongenialt med koreografin än den långa första akten. Där sipprar energin ut med tiden; men vackert och väl dansat är det.