Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dans i skolan, Pajala (2)

Alla dansar, ändå är dans en företeelse som de mest prestigefyllda utan att rodna yttrar sig om så okunnigt att man skäms. De avslöjar den mest fundamentala brist på kunskap och inser inte ens att det är pinsamt.

Både i DN och SvD slår ledarsidorna idag (2 augusti) fast att dans i skolan, à propos de laestadianska flickorna i Pajala som bett att få slippa dansen, inte är så viktigt. Dans är bara bugg, skriver DN, och dans är inte livsviktigt, skriver SvD:” ….torde dans inte ses som ett livsnödvändigt inslag i skolan utan kan likväl bytas ut mot annan idrott.” Och gör en parallell till simundervisningen som en del muslimska barn inte anses kunna delta i.

Men dans i skolan är inte idrott, och inte bara ett litet lustigt pynt eller en träning i sällskapsdans. I synnerhet i norrlandslänen har man kommit långt med kvalificerade danspedagoger som undervisar barn i alla åldrar i dans – och då menar jag DANS! Hela denna vitt förgrenade fantastiska kultur-, konst och livserfarenhet som omfattar såväl Svansjön, Skära, skära havre som hiphop. Här yttrar sig tvärsäkert ledarskribenter utan en susning om vad flamenco, dans-matte eller rendansen kan innebära för grundskolebarn.

Dans har pressats på en rad instrumentella argument, dans är bra för många ting utöver dansen. Det är sant: här övas koncentration, samarbete, koordination och utbyte. Inte minst har den lanserats som ett mer lockande alternativ för överviktiga barn som inte vill eller kan vara med i vanlig gymnastik. Men i grunden är det konstupplevelsen som är dansens mest värdefulla kärna.

Förvisso kan det diskuteras om skolan ska acceptera undantag från undervisningen på grund av religion eller andra kulturella skäl. Frågan är inte enkel, och i enskilda fall kanske flexibilitet är enda vägen. Men barnen får betala priset för de vuxnas principfasthet.

Barn från fundamentalistiska familjer får ofta sitta kvar i klassrummet när skolan har teaterbesök, också. Men dramatiken är en del av litteraturen och dansen är en del av konst- och kulturlivet – vem ska nu avgöra vilka delar av skolans läroplan som inte är ”livsviktig”? Bild? Musik? Inte så nödvändigt, kanske.  Också FN:s barnkonvention slår fast barnens rätt till kontakt med konst- och kulturliv.