Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

K.R.O.P.P.

K.R.O.P.P. – Uppsala Konsert & Kongress, 31 jan och 28 april

Initialerna ska uttydas Koreografi, Rörelse, Omåttlighet, Passion, Projekt. Buto-konstnären SU-EN tar härmed ett steg för att diskutera koreografi och vad det kan vara – och inte endast att göra sin egen.

Uppsala Konsert & Kongress erbjuder en plattform för dessa samtal och koreografiska stycken. Det är mer koreografen Susanna Åkerlund än butoartisten SU-EN över den person (så heter hon bakom sitt artistnamn) som leder samtalen med de första inbjudna på det första plattforms-mötet.

SU-EN definierar koreografi själv som ”en konstart som komponerar och utforskar verktyg för rörelse och dans”. Hennes första trio gäster varierade definitionen. Anne Külper, mångårig koreograf och även tai chi-lärare, gav föjande definition: koreografi är ett arrangemang av inre bilder som tränger sig ut i tid och rum. Medan Shintaro Oue föreslog: Choreography is a frame, Frame gives freedom, Without frame there is no freedom.

Marie Fahlin definierade inte, men ville undersöka begreppet och ställa det i relation till andra material. ”Det är ett stort fält och jag jobbar smalt” sa hon uppriktigt. Hennes verk som visades, exo-kropp, dansades på vitt papper där hand- och kroppsavtryck fanns inritade – vilket belyste hennes vilja att också se koreografi som ett teckensystem. Koreografi är ju ett ord komponerat av två från antikens Grekland: choros, det vill säga den dansande och sjungande kören i grekisk teater, samt grafein, skrift. Alltså ett rörelse-verk som fastlagts, fixerats till en ”skrift” för dansarna.

Koreografen Rebecca Chentinells film, med titeln ”//>>” , är en del av hennes samarbete med Marie Fahlin kallat Koreografiska Konstitutet, som kunnat ses på Weld tidigare. (Det som idag heter Dans- och Cirkushögskolan hette från början Koreografiska Institutet då verksamheten drogs igång på 1960-talet.)

Anne Külpers solo, I vitt, till Amit Sen på cello var ett stilla, vackert stycke, ”luften full av funderingar”, noga samkomponerat. Luftlätt som den tunna vita långskjortan över blåa kläder, rör sig Külper liksom viktlöst och tar hela rummet i besittning med sin kraft – nära magiskt inifrån kommande.

Överraskande rolig och infallsrik var (Hur man…?) av Shintaro Oue för fyra studenter från DOCH, Dans- och Cirkushögskolan. I den luddiga zonen mellan dans och cirkus kan mycket hända, och fyra unga kvinnor visade sig ha både humor och dådkraft för att göra stycket personligt och universellt.

Någonstans måste det finnas en plats för dans och rörelsekonst som inte bara är anpassad för turnéer och bredare publikmöten, sa SU-EN i sin inledning. Det har hon rätt i: just nu verkar möjligheterna begränsade och fortsatta K.R.O.P.P.sligheter behövs.