Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Pfft/ A Forced Exhalation of Air

 

Kristine Slettevold: Pfft/ A forced exhalation of air, Moderna Dansteatern, Stockholm

”Rörelse lika med ljud lika med rörelse”. Så formulerar sig Kristine Slettevold kring sitt koreografiska verk A forced exhalation of air. Efter ett inledande dånande och hamrande ljud blir allt tyst kring de fem dansarna som sitter på golvet. Små ryckningar och rörelser med överkroppen skapar ett minimalistiskt verk.

Man förs fyrtio, femtio år bakåt i tiden. Eller varför inte hundra? Modernismens numera klassiska uppdrag av utforskande och tänjande av konstformernas ramar är innerligt bekant. De första tio minuterna fascineras jag av hur de mycket små rörelserna och skillnaderna mellan dansarna börjar skissera en värld av inre referenser och yttre associationer. Fågellikt hackar sig dansarna genom tiden.

En långsam, långsam stegring kan iakttas som leder till att den lilla uniforma gruppen i beige och vitt börjar kasa i klunga runt rummet och så småningom åtegå till startpunkten men nu på alla fyra, djurlika.

Koreografens och dansarnas behov av att pröva sig fram förstår jag. Men hur är det tänkt att verket ska nå och kommunicera med sin publik?  Jag mobiliserar min associationsförmåga så långt möjligt, jag funderar intensivt på hur dansarna koordinerar tystnadens alfabet sinsemllan, men har ändå en långtråkig timme.

På självaste Dansens dag, dessutom. I går såg jag Göteborgsoperans Balett dansa Sasha Waltz NoBody på Dansens hus. Vilken rikedom! En vackrare reflektion över sorg, förlust och saknad kan knappast tänkas. Och Göteborgsoperans dansare passar perfekt för samtidsdans med sin heterogena look och harmoniska samklang. Några smulor humor strödda kring änglarna i träklänningar, en befriande naivitet mitt i en filosofisk dansdikt om varje människas kropp och dess avslutande. Och ytterst en glödande argumentation för varje människas lika värde inför livet. Storartat, och på dansens vingar.

Margareta Sörenson