Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lucifer effect

Tana Maneva: Lucifer Effect, Teater Giljotin

Kanske det är en parodi? Som så småningom ska rämna för en klyftig vinkel, en humoristisk sväng? Men icke. Det är dessvärre blodigt allvar: näsblodet droppar rött och äckligt. Tana Maneva slickar och smörjer in sig; i det vit-vit-målade rummet lyser hon i rött snörliv, medan Joaqin NaBi Olsson lyser vit, hudvit men med röda sandaletter, och Scott Ackerman i sin fåtölj med tidningspapperstussar i näsan mot näsblodet är sobert klädd i svart smoking.

Tana Maneva gjorde på Teater Giljotin för två år sedan Emergency Exit, med en mer öppning anspelning på buto, som hon har använt som inspiration. Men det som får mig att tänka på parodi med nya Lucifer Effect är att de yttre tecknen är där – men inte det som är butokonstens nerv eller perormancekonstens raison d’être: laddningen, intensiteten, symboler och tecken som bygger ett scenkonstverk med, i någon mening, mening.

Nu singlar uppslagen kring, djävulskt välbekanta, redan sedda i alldeles för många tappningar. Kvinnan instängd i sina kläder, mannen fastnitad i sin soffa, androgyniteten – allt är där med används inte till något särskilt. Skissen till en dialog mellan männen i svart och vitt över Jungs röda bok ger en aning om att här, kanske, man kunde gå vidare mot något lekande utvecklingsbart. Rikard Borggårds musik/ljud är kanske det mest egna och solida med denna rätt slitna studie i vitt.

Margareta Sörenson