Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Gengångare i kritiken

Den fördjupade teaterkritiken – en genre på utdöende? Samtal på Stockholms Stadsteater 16 april. I panelen: Leif Zern, Lars Dencik, Christina Ouzonidis, Jenny Andreasson, Per Svensson. Moderator: Kerstin Brunnberg.
I samma stund som Nisse i Hökarängen dök upp gick luften ur samtalet om Den fördjupade teaterkritiken. Gamla Nisse är ändå det yttersta beviset på att mötet är alltför internt och att man befinner sig minst trettio år efter verkligheten. Men i samtalet med underrubriken en genre på utdöende? som hölls på Stockholms Stadsteater igår, såg man envetet bakåt. Samt inåt.

I ett samtal om scenkonst  och kritik idag är det mer relevant att fråga sig vad Lisa i Aspudden och hennes tjejkompisar tycker om scenkonst, inte teater.  Nisse i Hökarängen är en gengångare från 1900-talet, en tänkt ordinär tv-tittare från den tid då alla såg på samma tv-program och läste samma tidningar. Det offentliga samtalet äger idag rum på många ställen, men här räknades bara ett: den ena av de två stora morgontidningarna. SvD kan vara hur seriös och fördjupad som helst, men den hörde inte hit. Vilket gjorde måndagseftermiddagen till en intern minnesstund över ett DN som inte längre är vad den varit.

Som man ropar får man svar, heter det. Bjuder man in en panel där alla är kloka men överens,  oklart om vad, blir det som det blir. Hur gick det till när ni satte samman panelen, frågade Åsa Linderborg, Aftonbladets kulturchef. Hos oss har vi  inte skurit ner på recensionerna! Och kvällspressen fick ideligen beröm för sin snabba, korta scenkonstkritik i en diskussion där motsägelserna trängdes.

Att inte släppa in till debatt med en salong proppad med ambitiösa kritiker! Att inte vidga fältet till att omfatta kritik i etermedia och sociala medier! Att inte använda begreppet scenkonst i stället!

Sanningen är att scenernas utbud är enormt, publiken stor, välorienterad och grätten. Det skrivs mer om teater, dans och opera än någonsin. Men inte längre endast i tidningar och inte i Dagens Nyheter. Där får teaterhatet ta plats, är det ett problem för en hel genre? Eller mest för DN?

Margareta Sörenson