Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Torr Svansjön

Ryska Nationalbaletten i Moskva: Svansjön, gästspel på Oscarsteatern, Stockholm 23 och 24 januari

 

Narren skrattar, prinsen trånar. Och lider. Svandrottningen ängslas med långa, magra vingslag.

Vad Ryska Nationalbaletten i Moskva är för slags kompani och om det har en hemmascen, en bakgrund och en tradition har inte gått att bena ut. Det ser ut som ett av flera ryska kompanier som arbetar kommersiellt och kuskar världen runt med vad som paketeras som ”äkta” klassisk balett. Och rysk.

Koreografin uppges vara den som dansades 1895 av den då åldrade Marius Petipa och den lite piggare Lev Ivanov. Men någon har, så mycket är säkert, lagt till och dragit ifrån – dock är denna någon anonym.

Anonym är också ordet för denna Svansjön med inspelad musik, inspelning givetvis okänd den också. Icke-live-musik är vanligt numera, men ett så burkigt och svagt ljud som det som bjöds på Oscarsteater är inte vanligt.

Korrekt, torrt och trist. Man lägger märke till att balettkårens svanar är lika långa allihop och, vad jag kan se, gör ingen fel. Det är väldrillat, men någon har glömt både hjärta och smärta i tolkningen. Solisterna, ingen presenterad med namn, är duktiga och de unga männen hoppar högt.

Det är utsålt och biljetterna på parketten kostar 500 kronor. Dansarnas skor är slitna och en kostym har en lagad reva synlig. Någon pressbild att lägga ut på bloggen finns förstås inte.

Oscars scen är för liten för balscener och polonäser; Stockholmsoperans Svansjön ter sig plötsligt som en sagodröm av känslighet och finess. Och fantastisk musik.

Om några dagar drar svanarna vidare till Köpenhamn. Suck.

Margareta Sörenson