Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Scenbloggen

The Ballet of the Street

Inte street dance, som vi är vana vid. Utan The Ballet of the Street, ett uttryck lånat från Jane Jacobs, som Dan Hallemar skrev om på kultursidan i går à propos Almarna i Kungsträdgården.

För ett par dagar sedan gick vi på promenad i New York med Jane Jacobs – ja, hon vandrar inte längre bland oss, men det gör hennes anda och ande. MAS, New Yorks motsvarighet till Samfundet St Erik i Stockholm, en vi-älskar-den-här-staden-samling av eldsjälar, ordnar stadsvandringar och majsolen gassade glatt över oss när vi gick med Jane i Brooklyn, New Yorks största stadsdel.

Jane Jacobs var kritisk mot den alltför modernistiska stadsplaneringen i funkisens spår. Hon pläderade för levande gator där många funktioner blandas. Bo och handla mat, skola, dagis, arbetsplatser, kanske något som drar till sig stadsbor från andra stadsdelar, en bio, en teater.
Gatans balett kallade hon det liv som uppstår på en levande gata. I det betagande idylliska och funktionsmixade Brooklyn är det bara att hålla med.

Men döm om vår förvåning när vår entusiastiska guide ville visa på en annan gatubalett och tog oss upp på en viadukt med en motorvägsliknande led under. Bilarna som kilar fram och åter mellan filerna – det är också en balett, sa han glatt. Inte ett ord om föroreningar eller annat man får på köpet.

Dessutom talade han alltid om parker som farliga. Även Jane hade sina reservationer mot parker, men  guiden ansåg dem framför allt vara osäkra platser, ofta tomma och så snart det börjar skymma osäkra och farliga. Och jo, men det är inte det första jag tänker på när jag ser kastanjerna börja tända sina vita ljus i parken. Luften, ljusen, grönskan, livet – mera så tänker jag!

Margareta Sörenson