Månadsarkiv: maj 2011

Tysklands främste dramatiker sedan Brecht, men inte ser man hans pjäser ofta spelas. Heiner Müller lämnade en omfattande produktion efter sig när han dog 1995. Bildbeskrivning, Kvartett och kanske mest omtalad Hamletmaskinen; idag klassisk postdramatisk dramatik. Ett komplicerat förhållande till den östtyska staten hade han också, men sedan han började bli uppmärksammad i väst blev han också mer erkänd ”hemma”. Det här är ingen recension, men jag har just sett …

Teatern har globaliserats, man blir snabbt påmind om det inför all världens barn- och ungdomsteater. Spelstil, idé och komposition är tydligt präglade av film, tv, spel med generösa inslag av dans, mim och annan fysisk teater. En kinesisk uppsättning som Dog´s Face spelas av unga skådespelare i svart som spelar allt och alla och den handlar om en hård arbetsmarknad och att inte ge upp sina drömmar. Det låter bekant, …

Knappt har den sista internationella teaterkritikern rest hem, så är det dags igen. Svenska teaterbiennalen i Gävle avslutades i söndags, och flera kritiker stannade ett par dagar till i Stockholm. En lite udda samling drog omkring i huvudstaden, och baxades till såväl Strindbergs Intima teater som till Strindbergsmuseet. Båda cheferna ställde upp och visade och berättade, konstnärlige ledaren på Intima teatern, Ture Rangström, respektive Stefan Bohman. Flott och utmärkt, och …

– Vem är det där som är så populär? frågar min franska kritikerkollega. Det är avslutningsfest på biennalen med (fantastiskt) god mat för 1500 pers i ett jättetält. Konferencier för kvällens prisutdelningar är Rolf Lassgård, den väldige, som ju möts av ett stort jubel av allt branschfolk under tälttaket. Jag snabbspolar Lassgårds storhet: skicklig på scenen och folkkär från bioduken som, framförallt, Gunvald Larsson. – Aha. En slags Gérard Dépardieu? …

Foto: Antoine Tempe Teaterbiennalen i Gävle: Radhouane El Meddebb | Je danse et je vous en donne à bouffer Hädanefter kommer Teaterbiennalen att vara en svensk festival för all slags scenkonst och med internationella gästspel. Lite har man tjuvstartat i år med ett par dansföreställningar, båda internationella. Jag ser den ena: Je danse et je vous en donne à bouffer (Jag dansar och låter er smaka) av Radhouane El Meddebb …

Det regnar kallt och doften från kafferosteriet och pappersmassefabriken hänger lite sur över Gävle och Teaterbiennalen. All världens kritikerkolleger ser Turteaterns Ferdydurke efter Gombrowiczs första roman. Och nja, romanen har den franska kollegan både läst och sett bättre på scenen i Frankrike. Vidare till Suzanne Ostens uppsättning för Göteborgs Stadsteater av Lorcas Publiken: inte ett dugg provocerande!   Andra är gripna av Man ska ju vara två, om ensamma män …

Inte street dance, som vi är vana vid. Utan The Ballet of the Street, ett uttryck lånat från Jane Jacobs, som Dan Hallemar skrev om på kultursidan i går à propos Almarna i Kungsträdgården. För ett par dagar sedan gick vi på promenad i New York med Jane Jacobs – ja, hon vandrar inte längre bland oss, men det gör hennes anda och ande. MAS, New Yorks motsvarighet till Samfundet …