Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det du inte såg

Verner Berglund | Det du inte såg | Underjordiska/BUS, Stockholm

Vi kommer hem med varsitt litet fint paket leverpastej, inslaget i smörpapper, omknutet med snöre och försett med en ordentlig etikett: Undersökningen av kvarteret Höken sponsras av herr Karl Wottilas pastejbod.

Aftonen har börjat med promenad runt kvarteret Höken med en mjukt mystifierande röst i öronen, via mp3-spelare.  Har jag lagt märke till alla hål och sprickor i husens väggar, luftintag och ledningar, känt alla håligheter för el, bredband, vatten och avlopp? En dörr på Bondegatan står på glänt, vi lotsas dit.

Nog känner jag igen Barnens Underjordiska Scens vindlande lokaler, och visst får vi krypa genom ett skåp för att komma in på allvar. Men det är städat, målat, tomt. Är det verkligen färdiglekt? Det slitna begreppet ”undersökning” får nu, för vuxna, istället ett meningsfullt innehåll. Det du inte såg av den anonyme/fiktive Verner Berglund, kanske en svensk släkting till Werner Schwab, leder oss genom rummen och in i monologer för Grete respektive Erna (som har en viss relation med herr Wottila). Vi anförs av en ung danserska, som fyller rum och skrymslen, ålar ner i ett badkar, slingrar upp på en toastol uppallrad på piedestal. Ur andra toastolar lyser lampor, prunkar blommor.

Det är poetiskt och vackert, lätt och med ett oroande, intressant crescendo som växer fram mot en allt strävare, hetsande bild av livet, tillvaron. Bordet som nyss var fint dukat med spetsduk och pärlor, är tillstökat och fläckat, stolarna tippade. Ernas köksmys speglar utanförskap och misär, Gretes vin och choklad handlar om besvikelse och nödtorftigt putsad fasad.

Föreställningen är inte färdig förrän sista gången den spelas, 12 mars. Naturligtvis inte. Interaktiv teater, experimentell och frågande drar in sin publik, som präglar den i sitt nu. Verner Berglund samarbetar med BUS, stöds av Danmarks och Österrikes ambassader. Det här kommer nog aldrig Stockholms Kulturnämnd att fatta. Men den borde skynda sig att göra studiebesök i kvarteret Höken.     
Margareta Sörenson