Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Scenbloggen

Månadsarkiv: februari 2011

Altro Canto – SYNC

SYNC. Foto: Alexander Kenney. Maillot – Christe | Altro Canto –  SYNC | Kungliga Baletten, Operan, Stockholm    Mode och dans är ett gammalt strävsamt par. Sedan tidigt 1800-tal, minst, har dansens stjärnor tänt glans över nya modevågor: de vita sylfidklänningarna eller håruppsättningarna i chinjong med håret i ”gardiner” över öronen, Isadora Duncans raka tunikor vid 1900-talets början, West Side Story på 1950-talet. Och träningsmodet med tights och ballerinaskor håller …

Det du inte såg

Verner Berglund | Det du inte såg | Underjordiska/BUS, Stockholm Vi kommer hem med varsitt litet fint paket leverpastej, inslaget i smörpapper, omknutet med snöre och försett med en ordentlig etikett: Undersökningen av kvarteret Höken sponsras av herr Karl Wottilas pastejbod. Aftonen har börjat med promenad runt kvarteret Höken med en mjukt mystifierande röst i öronen, via mp3-spelare.  Har jag lagt märke till alla hål och sprickor i husens väggar, …

Att få och inte få (6)

Teaterkritikerjuryn på Fadjr-festivalen i Teheran: Irjad Zohari (Iran), jag från Sverige, Jean-Pierre Han (Frankrike), Michel Vaïs, (Kanada, Québec), Ashkan Ghafar Adli (Iran) och längst bak en ung teaterkritiker.     Till allmän förvåning är nätet öppet här i Teheran och det går bra att blogga nu på söndagens förmiddag. Eftermiddagens planerade oppositionella demonstration plus motdemonstration kunde tänkas göra att nätet inte funkar längre. Igår såg jag folk som demonstrerade för att …

Sjalarna i Teheran (5)

Igår blev två flickor avvisade från teatern p g a opassande klädsel. De återvände emellertid med varsin lite större sjal lagd över de fantasifulla frisyrerna. Blonderat hår och permanentade lockar är ett experimentfält för hur långt man kan gå. Inte långt alls, men i alla fall. Generöst med smink hör till, säkert en månadskonsumtion för mig som går åt för en kväll på teatern. Vem är det som kontrollerar, frågar …

En vrist i Teheran (4)

Teaterföreställningarna är ofta försenade. Kanske av festivalnerver, kanske av annat. Vi väntar drygt  40 minuter på att få komma in i salongen till Fru Carrars Gevär, Brechts pjäs, som handlar om en familj under spanska inbördeskriget . Till slut släpps vi in, ”min” jury alltid först och respektfullt placerad, sedan väller resten av publiken in och packas på extra golvkuddar och varhelst det möjligen går utan att Fru Carrar själv …

Teheran, dagen efter (3)

Dagen efter, ryktena går. Själv vimlar jag med teaterfestivalen Fadjrs alla deltagare och går på nya föreställningar med mina fyra jurykolleger. Vi i den internationella kritikerjuryn ser endast iranska föreställningar och det kan betyda allt från glada amatörer till mest den mest raffinerade och kvalificerade kvalitet. Macbeth och Hamlet ihopslagna och framförda i folklore-liknande stil visar sig vara en hopplös Maclet, men kul för kompisarna i publiken. ”Fattig-Macbeth” var mer …

Teater, klaustrofobi (2)

Måndagens resultat var dystert, för att inte säga sorgligt. Tre teaterföreställningar i rad på Fadjr teaterfestival i Teheran (därmed nio sedda av 24) och de var alla omöjliga för att komma i fråga om någon utmärkelse från vår jury. Visserligen kunde jag känna varmt med de tre unga kvinnor som gjort en föreställning à la performance om den klaustrofobiska lott som tillfaller dem, men den var repetitiv och grund. Den …

Teater i Iran (1)

Man ser ett och det betyder, kanske och åtminstone delvis, något annat. Teater i Iran är, visar det sig, en övning i att läsa mellan raderna. När man inte kan uttrycka sig fritt, utvecklas högt drivna tekniker för att skapa metaforer och symboler. Och de första sex  pjäserna jag ser (av 24) handlar om instängdhet, om ensamhet, om kärlek och skilsmässa, ångest, självmord, och om tolerans mot oliktänkande och andra …

De allvetande hundarna II

Foto: Bengt WanseliusBjörn Elisson-Johanna Ekström – Lars Åkerlund | De allvetande hundarna II | Dansens Hus, Lilla scenen, Stockholm | Speltid: 50 min Som de spröda snöklädda grenarna i skogen, som de stilla träden när vinden försiktigt skakar de lättaste kvistarna; Bengt Wanselius film ramar fint in Dansens Hus lilla scen och verket De allvetande hundarna II av Björn Elisson, Johanna Ekström och Lars Åkerlund. Elissons koreografi är verkets centrum …