Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kaspers språkrör borta

Tusenden har sett Ulf-Håkan Jansson spela teater. Men mer doldis kan ingen vara än Kaspers språkrör här i Sverige. Skansens lilla Kasperteater har han i egen hög person utgjort i 42 år, och i rakt nedstigande led (inte genetiskt men traditionsmässigt) från mannen som introducerade Kasper i Sverige på 1860-talet, den tyske akrobaten och harpisten Häusermann.

Den lilla dockteatern på Djurgårdsslätten övertogs av en måg och så småningom av en annan akrobat och diverse-konstnär, Holst. I mitten av 1900-talet såg Kasper i sin originalversion ut att slumra in, men så togs krafttag för att få honom på banan. Kort därefter axlade Ulf-Håkan Jansson Kaspers mantel.  

Nu är han borta, lika hastigt som dockorna tas ner från sina krokar och läggs ner i sin koffert efter föreställningen. Ulf-Håkan Jansson var skådespelare och tusenkonstnär, eftersom han red gjorde han många filmroller till häst, som Rid i natt eller Bröderna Lejonhjärta. Han målade också och samlade masker, arbetade med häst- och hunddressyr på Skansens cirkus för barn.

Men framförallt Kasper: helt ortodoxt och som det står på Kaspers skåpteater: Fri från Tarfligheter. En gång i tiden var Kasper für alle och fräck i munnen, så inte mer sedan han införlivats i barnkulturen. Ulf-Håkan Jansson använde Skansens dockor från 1910-talet korrekt men inspirerat, alltid med örnkoll i titthålet där han attackerade publiken lite lätt och lagom.

Kaspertraditionens rasistiska arv lade han bestämt åt sidan. ”Kinesen” och ”Negern” var inte med när Ulf-Håkan spelade. Men Kasper, polisen, krokodilen, Kaspers fru och – inte minst – Djävulen i sin lilla fårskinnskolt – monstret Karlsson, kallad.

Moderna barn vet inte vem djävulen är, lärde mig Ulf-Håkan. Om de inte kommer från extrema religiösa miljöer. Det var mycket han visste och kommenterade med sin bullriga bas och skrockande småskratt.

Och nu är han borta. Som alltid så enfaldig denna min invändning: men han var ju här helt nyss!

Margareta Sörenson