Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Scenbloggen

Månadsarkiv: augusti 2009

Lämpliga Ekmans

I gårdagens Expressen frågar sig Cecilia Hagen om det är riktigt korrekt att Marie-Louise Ekman sätter upp sin egen pjäs Gäckanden på teatern och att hennes man Gösta regisserar. Här behövs det klargöranden! En teaterchef  kan vara administrativ som turbo-Benny Fredriksson på Stockholms Stadsteater eller Anders Franzén på Stockholmsoperan. Det blir allt vanligare, eftersom stora teatrar idag är som en industri eller kanske ett stort varuhus. Men naturtillståndet genom tiderna, …

Operan, NK och Billy

Det är inget fel på NK. Tvärtom. Trevligt uppdaterat varuhus av europeiskt snitt. Vackert hus, utsökt mintchoklad. Det är inget fel på Kungliga Baletten, heller. Man försöker få kontakt med en ny publik – bra! Det behövs. Öppen dansträning i Kungsträdgården förra veckan, kul. Bra! Att koppla en nationalscen till ett varumärke kan diskuteras. (Dramaten och coop?) Men okej! Då måste man fråga sig: varför i alla himlars namn just …

Solsymbol och läder

Carl Olof Berg börjar bli en etablerad koreograf. Hans Inner Garden för Värmlands museum i Karlstad 2007 var ett försök att återervövra solsymbolen som finns i museets egenartade byggnad (ritad av Cyrillus Johansson), svastikan, mer känd som hakkors. Sist jag såg ett verk av Berg var det i våras, A Special Evening only for You! där en liten kärleksduett i motorcykeloveraller var formsäker och tät. Både hakkorset och motorcykeloverallen hänger …

Plié!

                                                                                Foto: Hans NilssonDe som ser allvarliga ut är yrkesdansare. De som fnissar och sneglar på grannen är vanligt folk. Kungliga Baletten hade sin dagliga träning i Kungsträdgården idag. Rolig idé och faktiskt några modiga som tog plats bland de trimmade dansarna, som snällt makade på sig och gav plats. Marc Ribaud, balettchefen, ledde ”klassen” på engelska med balettfranska termer, och en repetitör lirade …

Mossigt i rutan

Karikatyr och schabloner är en av dockteaterns bästa grenar. I tre gluggar som liknar serierutor spelar spansk-brasilianska teatern Trukitrek en parodi på film- och serievärlden med Hotel Crab, semesterhotellet där förvecklingar stockar sig runt en elegant dam, som kanske inte har helt rent mjöl i påsen.  Roligast är det tekniska: att dockorna består av en figurs kropp fäst som en rejäl haklapp under det autentiska ansiktet på dockspelaren som arbetar …

Tolv scenkonstnärer, del nio

Värd att sättas i centrum – Nina Åkerlund. Nina Åkerlund, mimkonstnär. Nä, sluta inte läsa. Åk i stället till Västanå eller läs åtminstone det här och säg aldrig mer nåt nedsättande om mim. Det gör man inte när man har fått ögonen på Åkerlund.Första gången vi såg henne var hon olycklig buktalardocka i Lars Rudolfsson uppsättning av Barnkonventionen på Orionteatern. Det är kanske en sliten klyscha i mimvärlden, men hon …

Tolv scenkonstnärer, del åtta

Mats Blomgren och Ylva Gallon i Rumäner. Första gången hon verkligen visade att hon var en förmåga att räkna med var i en halvlyckad uppsättning av Lars Noréns Rumäner på Backa teater i Göteborg. Där spelade Ylva Gallon sin, till exil tvingade, rumänska kvinna med en oroväckande lätthet. Men under den flygiga, nästan disträa, ytan gnisslade uppgivenheten och livsångesten. Det krävs en ovanligt skicklig skådespelare till den typen av gestaltningsmässig …

Tolv scenkonstnärer, del sju

Söndagsafton, mild och vacker. Folk strosar i kvällssolens guld längs med Norr Mälarstrand, och se där: ett tält randigt i rött och vitt flaxar i vinden. Kärlekssagor, står det på en skylt framför öppningen. På en annan strax intill är menyn uppslagen, var så god och välj. Beroende på sagans längd rör sig priset mellan 30 och 50 kr per person. Viktor Friberg! Naturligtvis! I vit skjorta, väst och slips, …

Rök utan eld

Utan eld blir det liksom ingen rök. Och mycket hetta är det inte i Rökt, Cirkus Cirkörs föreställning för Parkteatern. Det som är nycirkusens ryggrad, en röd och helst glödande tråd av berättande, associationer, poesi och dramatik är mer än lovligt tunn. De fyra artisterna är förstås duktiga, och kanske Rålambshovsparkens vida, vackra amfiteater inte är riktigt kongenial med Rökt, som behöver en tajtare relation till publiken. De fyra sliter …