Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

ADHD – Sjukdom eller framgång?

Detta inlägg är skrivet för ganska länge sen men för er som missat det, läs det.
Jag är utomlands atm och mitt internet är inte bra så går inte uppdatera så enkelt då det avbryts så jag ger er detta inlägg igen! 

IMG_6662.PNG

ADHD – Sjukdom eller framgång 

Jag fick reda på att jag hade adhd när jag var runt 18-19 år. Då var hela min skolgång redan förstörd, och då menar jag allt med skolan.

Det såg ungefär ut såhär för mig i skolan:

Jag fick byta skola
jag gick om ett år
jag kom försent till lektionerna
jag gjorde inga läxor i tid
jag var rastlös på lektionerna
jag gick inte på lektionerna
jag fick ha samtal med rektorer
jag fick ha samtal med föräldrar och rektorer
jag fick ha samtal med lärare
jag spela poker på lektionstid
jag drog från skolan för att spela wow
jag drog ifrån skolan för att köra cs
jag drog ifrån skolan för att dra hem och softa
jag sa att jag var sjuk för att jag inte orkade
osv osv osv osv…

Mina lärare tog mig som den jobbiga, störiga och killen i klassen som pratade för mycket. Har varit så under alla år.Jag togs som den som hade stora problem. Hmmm om dom bara visste hur jävla tråkiga dom var att lyssna på hade dom förstått att jag inte kunde sitta still.
OINTRESSANT!

Dom andra eleverna kunde sitta tysta och vara lugna och det gjorde mig irriterad.
Jag ville egentligen vara som dom men jag kunde lixom inte vara tråkig och tyst, det var inte jag.
Så istället hängde jag med dom ”tuffa grabbarna/tjejerna” som var som jag – Som sket i skolan.

Sista 6 veckorna i skolan plugga jag dock upp massa betyg, för jag tror det funkar så med många som har adhd att man vill göra allt när det väl gäller, helst i sista sekunden.
Dock gör jag ofta grejer halvklart.
När jag sen kom in på International Bar Management (ky-utbildning) – högskola, så tänkte jag att jag ville kolla upp om det var något ”fel” på mig – och under FÖRSTA dagen på mötet så fick jag tabletter mot adhdn. Jag han knappt innan för dörren på kliniken förns läkarna tryckte ner tabletter i min hals haha.
Jag hade tydligen GROV adhd och fick både concerta och ritalin.
När jag börja äta medicinen märkte jag stor förändring och jag kunde äntligen börja koncentrera mig….

Men vad hände istället lixom?
Jag blev världens jävla tråkigaste människan ever. Satt som en pajas i ett hörn och tänkte bara, tänkte på ALLT.Hela min personlighet förändrades…. VILKET INTE VAR BRA!
Bara för att kunna plugga lixom som är det tråkigaste som finns så ska jag bli världens tråkigaste människa på köpet.
Vad är det för bra med det?
Jag fortsatte endå med tabletterna under 2 års tid, lite för mina föräldrars skull eftersom jag nog inte varit ett änglabarn riktigt för dom.
Men sen så började jag må dåligt istället av medicinen och slutade eftersom jag inte tog dom regelbundet.

Idag jobbar jag med TV, sociala medier och marknadsföring och det går HUR BRA SOM HELST. Slipper sitta still och det händer grejer hela tiden. Och produktionsteamen älskar att jag har adhd och vill aldrig att jag ändrar på mig. Till skillnad från mina lärare förstår dom mig.

Tack gode gud, ADHD FOR THE WIN.

Jag skulle ALDRIG, ALDRIG ALDRIG vilja leva utan min adhd, då hade jag inte varit där jag är idag.

PS: JAG VET ATT JAG SKRIVER SOM EN KRATTA OCH ATT JAG SKRIVER OSAMMANHÄNGANDE OSV MEN OM NI BARA VISSTE HUR JÄVLA MYCKET JAG KÄMPAR PÅ DEN HÄR JÄVLA STOLEN FÖR ATT SITTA KVAR OCH SKRIVA DET HÄR SÅ SKULLE NI FÖRSTÅ MIG =)

Skärmavbild 2015-01-18 kl. 20.14.08
Bild från när jag var 13 år och gick i 7e klass

Skärmavbild 2015-01-18 kl. 20.23.16
Bild från melodifestivalen 2014, 24 år gammal

STAY STRONG !! NU KÖR VI !