Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

När Luther får sitt

Jag ställde klockan. Jag gör annars inte det på semestern. Men jag ställde klockan och klev upp strax efter 08.00 och solen hade då inte nått in i Amadores-dalen och det var morgonkyligt och jag började jogga och jag kände mig onekligen som mina 35 år – minst! – och sprang mot Puerto Rico, men inte hela vägen och solen mötte mig och det såg ut att bli en dag av sol och värme och jag sprang i treminuters-intervaller, men inte snabbt, mest för att få lite distans i benen, men inte heller så lång distans och jag återvände till hotellets gym, men möttes av en låst dörr, gymmet öppnade först klockan 10.00 – fan, man ska verkligen inte gå upp tidigare än nödvändig, det kommer sällan något bra ut av dett – och jag fick improvisera.
Som tur var fanns det en litet utegym och jag tog vad som fanns till hands och snickrade ihop ett 300-pass bestående av 50 chins, 50 sumoknäböj med vikt, 50 armhävningar, 50 floorwhipers, 50 upphopp på en bänk, 25 amerikanska svingar med hantel (hanteln svingas med böjda knän från marken upp över huvudet) och så 25 plate press squats med vikt.
Och så lite blandad kompott för ben och bröst som avslutning innan det blev några minuter i plankan.
Efter det smakade frukostbuffén om möjligt än godare än vanligt.
Och resten av dagen – som tillbringades mestadels liggandes på en solstol på Amadores-stranden – hade ett skönt skimmer över sig.
När Luther får sitt mår själen oftast gott.