Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vi tyckte att vi var värda tre poäng

Gefle på bortaplan är alltid en tuff nöt att knäcka.
Nöt är faktiskt rätt ord.
För Gefle spelar sitt spel oavsett vad. Håller ihop sin åtta, snabbt upp med bollen till sina anfallare och de bökar och stångas och kämpar och även om de har en dålig dag uppstår det alltid förr eller senare en situation.
Jag testade boxarhjälmen – som vi fick låna av Mönsterås Boxningsklubb – när vi tränade lätt på morgonen och det kändes helt okej. Jag såg bra och jag hörde bra och Nanne skickade in mig i matchtruppen.
Jag var så glad.
Om någon hade sagt för åtta dagar sedan – när jag låg och väntade på operation – att jag skulle sitta på bänken mot Gefle hade jag trott att personen var galen. Om någon hade sagt i fredags, när vi mötte DIF och jag låg hemma och kurerade mig efter operationen, att jag skulle vara med i dag hade jag skakat på huvudet.
Men nu fick jag vara med.
Och jag missade inte två matcher i följd på grund av skada eller sjukdom (har inte hänt sedan 2000).
Och det kändes härligt att vara en del av laget igen, att få vara med i omklädningsrummet, att få pusha och snacka och stötta.
Matchen, då?
Jag tycker att vi gör en fin förstahalvlek. Kan kontrollera Gefles anfallsförsök och vinna mittfältet och Måns spelar fri Bertilsson (men Hugosson avvärjer) och Abiola skjuter i stolpen innan han strax därefter avancerar och dundrar upp bollen i nättaket.
Otroligt snyggt.
I andra halvlek tappar vi kanske en aning i kvalitet. Vi blir oftare stillastående, vi tar färre offensiva initiativ och får färre anfall, men har hela tiden stenkoll på Gefles offensiv. Thorbjörnsson och Tobinho är som en mur centralt i backlinjen och Wastå är stabil bakom.
Med kvarten kvar säger Nanne åt mig att ta på mig hjälmen, ”du ska in!”.
Publiken på Strömvallen skrattade när jag stod vid sidlinjen, jag var väl en sorglig syn kan jag tänka mig, men jag försökte spela som vanligt och tyckte att det fungerade bra. Jag kunde till och med nicka bollen tre gånger.
Vi kände att segern var nära.
Men så fick Gefle hörna i 89:e matchminuten, Pedro hade precis kommit in och hann knappt komma på plats innan Gefle slog en misslyckad hörna. En låg boll på första stolpen och alla trodde att Pedro skulle få undan bollen, men oturligt nog missade han bollen och ställde alla andra. Bollen gled längs med sidlinjen innan en Geflespelare stötte in 1-1.
Givetvis surt som fan!
Det är en sak om motståndarna sätter en boll i krysset från 25 meter. Men att tappa poäng på grund av okoncentration och slarvigt eget agerande förstärker besvikelsen.
Efter slutsignalen passade Hampus Bohman, undertecknad, Sebastian och Paulus på att köra lite extra intervaller i ett straffområde.
Det är så man härdas.
Sedan blev det en sen middag på hotellet och övernattning. Vi tränar lätt här i morgon innan vi tar bussen hem till Kalmar.
På det stora hela nöjda med prestationen, men missnöjda med poängutdelningen.
Saknade ni Sobralense en stund i första halvlek? Han fick springa in på toaletten. Och det var inte kissa han gjorde…