Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Stryk i bilagan

Dagen efter den långa bussresan hem var det dags för match med U 21-laget. Slutspelsmatch mot BP och när vi kom till Fredriksskans lånade vi barackomklädningsrummen och jag mindes när jag bytte om där som färsking på fotbollsgymnasiet 1992. Hur jag var nervös och orolig för allting och också spänd inför träningarna – skulle jag räcka till?
Jag tittade mig omkring och såg Melker – han föddes tre år senare, 1995. Men nu var vi lagkamrater.
Jag har inga problem att ladda för en match av den här digniteten. Jag tycker om att spela fotboll, oavsett vad.
Nu skulle jag spela mittback och det kändes inte optimalt. Inte med brutet okben. Som mittfältare kan man lösa många situationer utan att gå upp i nickduell, men som mittback är det svårare. Min mittbackskollega för dagen,  Rasmus Sjöstedt, fick dra ett tungt lass, men vi hade tämligen bra kontroll på risiga BP-spelare. BP hade grepp om mittfältet, men hade ingen spets och vi hade inga problem att freda oss.
Men så kom en lång boll och jag ville inte gå upp i duell och Rasmus fick flytta över och när bollen damp ner i vårt straffområde var vi osynkade och jag försökte täcka skott, men kille höll inne skottet och avancerade och placerade in 1-0.
Det var mitt fel, men samtidigt en följd av att många av oss spelade på ovana positioner.
Vi skapade inte mycket framåt, men hade ett jätteläge i slutet av halvleken – BP-målvakten limmade dock bollen snyggt.
I andra försökte vi flytta upp positionerna och vi vaskade fram två, tre fina kvitteringslägen, men återigen räddade BP-målvakten.
I slutskedet av matchen gick vi framåt med folk och BP kunde ligga på kontring och i slutminuten drog en av deras killar in en volley från en bit utanför straffområdet – väldigt snyggt!
För att spela med brutet okben i en synnerligen ovan situation – andra gången i mitt liv jag agerade mittback – kändes det okej. Jag tycker Rasmus Sjöstedt slet på fint och tog ett bra ansvar de gånger jag hamnade fel. På det stora hela skapade BP bara två, tre chanser trots ett stort bollinnehav. Samtidigt fanns det en del saker i BP:s spel som jag gillade – rivighet, tjurighet och bollsäkerhet.
Och så fick jag testa det nya ansiktsskyddet – Team Olmed hade gjort ett ypperligt jobb och skapat ett lätt och smäckert skydd som jag gillade.