Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dramatik i Allsvenskan

Jag hängde på killarna till Gävle och någon måste flyttat stan norrut. För vi åkte och åkte och åkte och tycktes aldrig komma fram.
Men till slut kunde vi skönja plåtlådan som utgör Scandichotellet i Gävle.
På resan upp lyssnade vi på Radiosporten och rapporteringen från de allsvenska matcherna och det var spännande och det var dramatiskt och HIF säkrade guldet och man kan tycka att det är trist att de gör det med tre omgångar kvar.
Samtidigt har vi haft osannolik tur de senaste säsongerna där det varit fajt hela vägen in och någon säsong måste ju bryta mot det.
Jag skrev en krönika till expressen.se som handlar om HIF och deras guld och ni hittar den här..
I bottenstriden tog nästan alla lag poäng i den här omgången. Mjällby AIF, utan en avstängd Bagarn, tog en livsviktig trea mot ett tamt Elfsborg och bakom MAIF vann Syrianska mot HBK. Och eftersom Peking fick stryk av Häcken i dag har den där stabila positionen som IFK Norrköping nyligen hade i tabellen förvandlats till något mer stressande. För Syrianska har vunnit tre av sina fyra senaste matcher. Och DIF har tre raka segrar.
Samtidigt lyckades ett desperat TFF kvittera på övertid mot ÖSK och är bara två poäng bakom Syrianska på kvalplatsen. Det är i bottenstriden dramatiken finns.
Och apropå botten – HBK åker alltså ut. Och det skrivs redan artiklar om att spelarna vill lämna, Superettan lockar inte. På ett sätt är det en naturlig reaktion.
På ett annat sätt är det oansvarigt. Så länge man sitter på ett kontrakt har man ansvar för det man ställt till med. Jag har åkt ur tre gånger med Kalmar FF. Ur Söderettan 1996 och ur Allsvenskan 1999 och 2002. Varje gång har jag stannat kvar och lyckats vara med om att avancera tillbaka.
Ibland måste man bita ihop.
Och som fotbollsspelare kan man lära sig väldigt mycket av motiga tider.
Av att ta ansvar.