Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Den långa vägen hem

Vi låg på hotellrummet och grämde oss över den retfulla Gefle-kvitteringen.
Tobinho kollade sammandrag från matchen, vi tittade på situationen som föranledde hörnan som sedan resulterade i baklängesmålet och vi ojade oss och retade oss och försökte komma fram till vad vi kunde gjort annorlunda, men sedan släppte vi matchen, jag stack ner till receptionen och hämtade kaffe och Tobinho låg och kluckade av skratt åt Tom och Jerry – som han hade laddat ner till datorn – och jag tog en kopp svart till Stefan Larsson, men gubben Thorbjörnsson ville inte ha, det var för sent på kvällen tyckte han fast att klockan bara var 23.45 och så drack vi kaffe och låg tysta i varsin säng och tyckte att livet var tämligen behagligt.
Trots allt.
När klockan ringde kvart i åtta morgonen efter var det inte lika behagligt, men vi klev upp och i-lands-klagade en stund innan vi åt frukost och sedan rev av ett bra pass på hotellrummet. Resten av gänget körde återhämtningsträning utomhus, men jag hade väldigt lite att återhämta och mustade på ordentligt istället.
Nu sitter vi i bussen, på väg hem till Kalmar.