Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Henrik Rydström

Tankar man inte vill tänka

Vi rullade in i Kalmar runt 04-snåret i morse och förutom några slumrande mil i höjd med Oskarshamn sov jag ingenting.

Det gör jag sällan efter matcher. I synnerhet inte när det varit en match av det här slaget. Men visst var det en sevärd match? En spännande match?
Där vi dominerade, men en galen Hammarbypublik höll sina spelare under armarna och fick dem att fortsätta att springa trots att de inte hade någon kraft kvar.
När jag väl somnade sov jag ryckigt och flyktigt och när jag vaknade var jag knappast utvilad.
Den där insidan av stolpen-träffen på straffen irriterade. Viasat-Tommy, som var på plats, messade några tröstande ord:

Du missar på rätt sätt, det var en precisionsmiss på centimeternivå. Å det är alltid okej.

Fast man kan ju också fråga sig varför jag inte såg till att få centimeterna på min sida. Jag borde kanske tagit lite marginal. Deras målvakt gjorde ju inga räddningar på straffarna. Faktum är att jag inte ens såg honom. Jag tänkte inte ens på honom.

Nåväl. Jag var inte särdeles omtyckt på Söderstadion i går. En kille mejlade efter och skrev att ”på Söderstadion vill vi slippa se dig igen. Kanske löser sig automatisk om ni åker ur nästa år”.

Märkligt det där. Jag har alltid talat gott om Hammarby. Jag har alltid hyllat deras klack.
Och om Hammarbys publik tycker så illa om mig, vad ska inte då exempelvis AIK:s fans tycka om mig? Eller Blåvitts.

Det är tankar man inte vill tänka.