Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Henrik Rydström

Drygt 16 år sedan…

Det är snart 16 år sedan vi gjorde samma resa som idag. Samma resa med bussen.
Men då var inte vår buss målad i våra färger, vårt klubbmärke fanns inte på den och det stod inte Svenska Cupmästare 2007 och Svenska mästare 2008 på den.
Då kunde jag aldrig tro att jag skulle få vara med om det jag har fått vara med om i Kalmar FF.

Då var det, precis som nu, kallt. Det var höst. Vi hade slutat tvåa i Söderettan och skulle kvala om en plats i Allsvenskan. Hammarby hade vaknat till liv i Allsvenskan under hösten och räddat en kvalplast och när kvalmatcherna lottades i direktsändning i Sportnytt visste vi spelare inte till oss av stolthet. Tänk att de pratade om Kalmar FF. I TV! I samma andetag som Hammarby. Och när det visade sig att det var just Hammarby vi fick möta (jag tror att det var Västra Frölunda och Umeå som möttes i den andra matchen) jublades det i Kalmar. Inte på grund av det sportsliga, utan för att vi visste att det skulle komma väldigt mycket folk.
I första mötet på Fredriksskans (jag minns hur den gamla träläktaren höll på att braka samman av allt folk) blev vi överkörda. Hammarby vann med 4-1.
I returen fick jag chansen från start.
 
Och vi åkte alltså upp kvällen innan och bodde på hotell. Det gör vi vid varje bortamatch numera, men då tillhörde det ovanligheterna. Jag och Tobinho delade rum – precis som nu. Fast vi var inte ensamma. Anfallaren Peter Andersson fick bo i vårt rum och jag tror att det berodde på en iver från Kalmar FF:s sida att hålla nere kostnaderna. Jag sov i en bäddsoffa, om jag inte missminner mig.

Sedan höll vi på att köra vilse till Söderstadion och blev försenade och fick stressa med ombytet och köra en kort uppvärmningen, men chockade trots det Söderstadion. Plötsligt ledde vi med 2-0. Vi som kom till Söderstadion för att hålla nere siffrorna. Storpubliken var knäpptyst och vi började fundera.
Men så började sången och livet och ramsorna igen och vi blev tveksamma och Hammrby både reducerade och kvitterade (Tobinho gjorde självmål) och matchen slutade 2-2.

16 år senare åker vi alltså till Stockholm igen. Och bor på hotell. Och möter Hammarby.
Fast inte i ett kval utan i semifinal i Svenska Cupen.