Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Henrik Rydström

Det var som det var och blev som det blev

Vi var inte bra. Vi var långt ifrån bra.
Visserligen blev det 1-1 mot Mjällby AIF, men jag tycker inte alls att vi förtjänade att leda med 1-0. Vi presterade för dåligt för det.
Jag skulle vilja skylla på planen. Som var hal och våt. Men jag kan inte göra det. För vår mindre goda prestation berodde inte alls på planen.

Den berodde på slarv och oskicklighet i mottagningar och i passningar. Det var därför som vi fick problem i vårt presspel. Det var som att falla tillbaka i samma synder som vi begick för en åtta, nio omgångar sedan. Då vårt skrala passningsspel gjorde att vi tappade boll i lägen då vi offrade spelare framåt med följd att vi inte kunde vara aggressiva i försvarsspelet och nästan bara fick täcka ytor. Det var ju inte det att vi inte var inne bakom Maif:s mittfält, det var det att vi väl där gav bort bollen.

Och så fick vi ett långt och utdraget lag och då blir det ännu svårare att vara aggressiv i presspelet
.
I pausen beordrade Nanne oss att göra vårt lag mer kompakt. Och att ha passningsspel (det var si och så med det i första halvlek).
Jag tycker nog vi blev bättre efter paus. Utan att för den skull vara bra. Men vi kom närmare varandra.

Men jag älskar att möta Mjällby. Det är enda gången jag framstår som nyanserad, belevad och ett under av vältalighet. Efter två minuter, när en av Maifs mittbackar stod några sekunder med bollen, blev en av hans lagkamrater skogstokig och skrek diverse invektiv och förklarade att killen var usel och värdelös och de där harangerna avtog inte allt eftersom. Lagkamrater var fittor och det ena och det andra och om någon inte passade i exakt rätt ögonblick var det tydligen en anledning att idiotförklara vederbörande. Nivån var generellt pinsamt låg och efter matchen, i omklädningsrummet, snackade vi om det här och skrattade gott.
Det var som att möta raggare från Blåningsmåla.

Men jag tycker att Mjällby är bra. Och i synnerhet El-Kabir.
Jäklar vad nyttig han är. Vår backlinje berömde honom efter matchen, Paulus tyckte att han var mycket farligare än MFF:s Daniel Larsson och det var i mångt och mycket El-Kabirs löpningar och frenesi som ställde till det för oss och det var inte bara det att han löpte. Han löpte smart också.

Sedan tycker jag också att Osiako var skicklig och Wastå höll med, ”vi borde satt all vår press på Osiako och låtit Grahn ha bollen istället” sa Wastå.

När det återstod nio omgångar av Allsvenskan var det landskampsuppehåll. Vi hade usel trend och form och det kändes onekligen som om marken under oss gungade. Sedan slog vi BP, Gais och AIK och framför allt har vi fått tillbaka stabiliteten i försvarsspelet. Vi har lirat sju matcher i Allsvenskan sedan dess. Vunnit fyra, spelat två oavgjorda och bara förlorat en. Målskillnad? 10-4.