Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Henrik Rydström

Och efter segern mot AIK njöt jag av ett varmt bad

Ibland finns det en osäkerhet i kroppen, i huvudet innan matcher, men det kan bli bra ändå och man vet så lite om hur det ska bli. Det kändes sisådär innan AIK-matchen, jag oroade mig för det som väntade, jag visste att det skulle bli tufft, att AIK på Råsunda är ett helt annat AIK än på bortaplan och jag undrade hur våra killar skulle reagera inför trycket som skapas när AIK:s supportrar kör igång och så oroade jag mig för planen och bollen, Råsundas matta är jämn och fin, men stenhård, som betong och till det hal och det är svårt att få fäste, man halkar lätt och en halkande spelare är en tveksam spelare och så bollarna, VM-bollen är ett sattyg och på en plan hård som betong studsar den mil upp i luften.

Jag oroade mig för det här, men kroppen kändes bra och i spelargången undrade Daniel Tjernström om jag körde med skruvdobb och jag visade honom mina skor – skruvdobb på vänstern, på stödjebenet, på den fot som oftast är i marken och därför kräver bäst fäste och gummidobb på högerfoten. Han skakade på huvudet.
Men jag var nöjd med mitt skoval och halkade inte en enda gång där ute och jag kom fint in i matchen, kunde plocka boll, ligga rätt och fördela och det var väl egentligen bara en gång som planen och bollen ställde till det. Jag skulle sätta ut en boll på Stefan Larsson och ville få den lite, lite framför honom så att han kunde ta med sig den i farten, men bollen bara stack, svisch, så var den över sidlinjen.

Vi var inte helt nöjda med första halvlek, vi hade svårt att bita fast bollen på AIK:s planhalva med följd att vi tappade bollen när vi var på väg framåt i banan. Och det gjorde oss sårbara. Men därifrån försvarade vi oss tämligen okej och i andra halvlek, efter Nannes taktiska justeringar, fick vi kontroll på matchen.
Första målet är alltid viktigt, men mot AIK på Råsunda blir det ännu viktigare. I synnerhet när deras situation är som den är. Då kan ett baklängesmål väcka de inre demonerna och publiken kan bli en belastning för AIK.

Så när vi gjorde 1-0 kändes det otroligt skönt. Och vi kände att AIK inte hade så mycket att komma med, att vi allt som oftast kunde stoppa upp farten i deras spel, låsa dem och vinna tillbaka bollen, men på slutet kom det ett visst AIK-tryck, de slog inlägg och för en tiondel drog man efter andan, tänkte man det värsta, men vi var alltid först på bollarna och om den någon gång touchade oss på sin väg mot målet hade vi det där lilla flytet som gjorde att det aldrig blev hotande.

Efter matchen var AIK-lägret sportsligt och gratulerade till segern (det är inte alltid man får höra det från motståndare) och jag kröp ner i ett varmt bad och njöt av segern och de tre poängen. Och åt att vi hade den mentala styrkan att gå för segern.

Vi kan fortfarande förbättra många saker i vårt spel. Men nu har vi hittat en defensiv grund som känns bra.