Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Henrik Rydström

Låång bussresa hem

Det är så pissigt. Att förlora. Och tvingas bita ihop och ta i hand med motståndarna efter matchen och berömma dem och gratulera dem och sedan gå in i omklädningsrummet och tvingas höra ÖSK-spelarna sjunga sin segersång så att det dånar och sedan duscha och försöka undvika att tänka på matchen, men ändå ägas av den, ändå inte kunna låta bli att se den i sitt inre och vid en seger kan man lite lättare glömma sina misstag, men nu tänker jag på när Paulus satte in en passning till mig i andra halvlek och jag somnade till och en ÖSK:are snodde den och de fick en hörna, det är en situation som retar mig, fast jag tänker sedan att jag inte lät misstaget begränsa mig, jag fortsatte söka boll och det var det Tobinho peppade mig med direkt efter, att det var bra att jag ville ha den och nu sitter jag i bussen och hör Nanne göra telefonintervjuer och han säger att Örebro försvarade sig bättre i andra halvlek och det var ju så.

Och så retar man sig på ÖSK:s segermål, som kom nästan direkt på avspark. En lång boll in bakom Stefan Larsson, som missbedömde den en smula och fick den touchande på pannan och vi trodde nog att den skulle rinna ut, men det gjorde den inte och på inspelet kom vi fel i två moment och så var det 0-1.

Och efter det var vi virriga. Vi var inte bekväma med underlaget och jag vet att det kan tyckas låta gnälligt och som en dålig ursäkt, men jag hade tyckt samma sak även om vi hade vunnit matchen – att konstgräset i Örebro är värdelöst. Mattan är nedsliten och saknar strån och går inte att jämföra med konstgräsplanerna i Gävle eller i Borås. Och det påverkar spelet, det blir en märklig rytm i matchen, man byter liksom bollinnehav och passningar går inte dit man tror att de ska gå och vi blev passiva och avvaktande, men tog oss successivt in i matchen. Jag har ett skott i insidan av stolpen och sedan hittar jag in till Sobralense som träffar underkanten av ribban. Men inga mål.

I pausen känns det som om vi ska kunna ordna en seger, som om vi ska kunna ta hem det här, men som Nanne sa, ÖSK försvarade sig bättre i andra halvlek. I kombination med att vi spelade ett naivt passningsspel. Jag tycker att det är bra att vi försöker ha tålamod i vårt spel, men till slut måste vi spela förbi motståndarnas lagdelar, men vi blev för korta, hela tiden och kom ingen vart. Och de gånger vi kom förbi strandade vi på ÖSK:s backlinje och det hjälpte föga att vi fick spela med en man mer i andra halvlek – genombrottskraften fanns inte där.
 
Nu väntar en lååååång bussresa hem till Kalmar.