Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Henrik Rydström

Att använda Adam Alsing som en trigger

Nanne spände blicken i Erik och mig, vi hade tydligen sagt något till en journalist om att om vi inte hade vunnit mot BP och Gais hade det varit tungt och svårt, men vi slingrade oss och sa att det inte riktigt var sanningsenligt. Jag sa att jag efter BP-matchen betonade att segern var skön och viktig, men att vi som grupp var överens om vad vi skulle göra resten av säsongen och att vi hade tänkt göra det hur det än hade gått mot BP.
 
Man får inte vara så vinglig så att man låter resultatet fullt ut styra hur man upplever verkligheten. Eller att man låter motgångar få en ur fattning.
Fast det är klart – man behöver också då och få konkreta kvitton rent resultatmässigt  på att det man håller på med trots allt är rätt bra.

Giles Stille kom in i omklädningsrummet och utropade ”the King is dead, long live the King” och tittade på mig och Erik. Giles Stille menade att Erik övertagit min plats i tidningarna och övrig media och jag sa att det där aldrig intresserat mig. Sa jag och ljög.

Sedan messade Ekwall och undrade om den där grejen med Erik i Sportbladet var ett skämt. Jag visste inte vad han menade och Ekwall berättade att det var en artikel där Erik berättade att han äntligen hade fått revansch för att Adam Alsing inte hade hälsat på Erik på en fest. Jag frågade Erik och han medgav att det fanns något liknande att läsa, men menade att Ekwall feltolkade artikeln. Ekwall svarade dock i sin tur, efter att ha pratat med Adam Alsing, att det uppenbarligen var flera som tolkade fel.
 
Men tydligen hände något på Fotbollsgalan 2008. Adam Alsing var programledare och han var hur trevlig som helst mot oss. Tyckte i alla fall jag. Även om det på efterfesten på Brolins krog framåt småtimmarna hände en hel del konstigheter. Det var jag, Peter Jihde, Anders Svensson, Adam Alsing och Jo Waldner och Alsing ville då…nä, jag kan inte berätta det, det är för intimt, jag sparar den historien. Det måste gå ytterligare några år.

Hur som helst – Adam Alsing hade kommit fram till David Elm och vid samma bord satt Erik. Och enligt Erik hade Adam varit en smula spydig gentemot Erik och inte känt igen honom (jag frågade Erik hur han kunde tro att Adam skulle göra det 2008, Erik lirade ju inte i A-laget då och Erik höll med om att det var en bra invändning). Detta hade Erik inte kunnat glömma och han hade använt Adam Alsings ansikte som en trigger när han behövde extra motivation. ”Ungefär som Adam Sandler gör i Waterboy när han ska tacklas” sa Erik, men jag hade inte sett filmen och visste inte riktigt vad han menade och Erik fortsatte: ”Jag har inte kunnat höra Alsings röst på radion på morgonen, jag har tvingats byta kanal.”

Men nu har alltså Erik Israelsson fått sin revansch.
Kanske läge att de två möts i Vinn Adams pengar?
Det hade varit en batalj jag hade velat lyssna på.