Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Henrik Rydström

Några korta (nåja) åsikter om det här med hockey

 

Jag är inte direkt intresserad av ishockey. Jag har svårt för ostrukturen och det slumpmässiga spelet. Det är en passning, direkt en tackling, pucken ligger fri, någon vispar iväg den, ny passning, ny tackling, pucken ligger fri, någon annan vispar iväg den och där andra ser fart, kraft och att ”det händer saker hela tiden” ser jag bara en massa slumpartade kedjor av händelser.


Och hur många av alla de som tycker att Niklas Lidström är världens bästa back har egentligen sett honom spela? Hur många sitter uppe och kikar på NHL om nätterna? Egentligen.


Inte ens Bengt-Åke Gustafsson ser ju hela NHL-matcher. Det skriver SportExpressens hockeykrönikör, Magnus Nyström idag.


Hur som helst, hockeyn är stor och jag har själv gjort mina turer till diverse ishallar. Farsan och jag tillbringade många söndagskvällar i ishallen i Kallinge för att kolla in KRIF. Och jag och Frida, en kompis hemma på gatan i Listerby, följde ett slag ishockey-VM slaviskt. SLAVISKT! Vi missade inte en match och den glädje vi kände när Sverige gjorde mål, när Sverige vann, det är en glädje jag aldrig upplevt med fotbollslandslaget.


Hockeytittandet gick så långt att vi började åka in till Karlskronas gamla ishall för att kolla in Karlskrona IK. Vi stod där på träläktaren och frös.


Numera ser jag ytterst sällan ishockey. Och hockey-VM intresserar mig inte ett skit.


Men jag tänkte ändå ha en eller två åsikter om två hockeyrelaterade saker.


Först det här med OS-truppen. Mikael Samuelsson blev inte uttagen efter en tydligen stark säsong så här långt. Han blir förbannad. Ledsen. Och uttrycker sin besvikelse och sina känslor för landslagsledningen. Det tycker många att han inte ska få göra. Klart han ska! Varför ska han inte få säga exakt det han nu, just nu, känner? Landslagsledningen borde rimligtvis förstå att det sägs i affekt och därmed ska de ha överseende med det. Egentligen är det ju så att en acceptans från Samuelssons sida över den uteblivna OS-platsen egentligen förtjänar större klander än hans ilska.


Sportexpressens Magnus Nyström skriver att det är den värsta attacken han har hört, men läser man Nyströms text i sin helhet får i alla fall jag känslan av att det egentligen inte är så mycket Samuelsson ”attack” och reaktion som är problemet, det är Bengt-Åke Gustafssons status hos NHL-spelarna som är akilleshälen. För NHL-spelarna tycker, enligt Nyström, att han har bristande koll på NHL och det erkände tydligen också Bengt-Åke Gustafsson i Hockeykväll, skriver Nyström. Samuelssons ilska för upp åsikterna på bordet igen. ”Han kan inte ha ett lag som funderar på vad han håller på med. Därför krävs ett fredsamtal, ett krismöte – kalla det vad ni vill – det första av allt i Vancouver. Bengt-Åke måste ”förklara sig” och få full uppbackning av Albelin och Norström. Landslagsledningen kan inte smita undan med att ”spelare alltid blir petade”. Det här är större än en vanlig petning.”


Det låter faktiskt som om Tre Kronor har helt andra problem än att en spelare blir djupt besviken över att inte få möjligheten att representera Sverige i ett OS.


Och så det här med rekordmatchen på Nya Ullevi. Visst, jag fattar att folk tycker att det blir speciellt och annorlunda och vill vara där. Men varför vill hockeyn som sådan vara där?


Ishockeyn har ju en styrka gentemot exempelvis fotbollen och det är deras hallar. Visst, man kan inte ta in lika mycket folk, men man kan skapa intimitet och atmosfär med tämligen enkla medel och publiken behöver inte förfrysa diverse kroppsdelar och inte heller riskera att stå ute i regn eller snö.


Fotbollen gör vad den kan för att isolera sina åskådare från vädrets makter. Och vi ville till varje pris bort från hemska Nya Ullevi.


Hockeyn går motsatt väg.


Och det skrivs om hur härlig kylan var, det gjorde ingenting alls att man förfrös tårna.


Tjena.


Kanske dags för Royal League igen?