Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Talkshow på slottet

Det blev en kväll på slottet och jag tänkte på fjolåret, på att det snart är ett år sedan vi hade bankett och firade guldet på slottet och den där insikten – om hur snabbt tiden går, fast på samma gång hur mycket som skett under den korta tiden – slog mig.

Nu var det inte bankett, nu var det inspelning av en radiotalkshow. P 4 Kalmar producerade, Lennart Palm var programledare och jag och CajsaStina Åkerström var gäster och innan vi skulle spela in – inför livepublik – snicksnackade vi om ditt och datt och CajsaStinas kille muttrade något om ”jävla Kalmar FF-spelare” och gav mig ett ont öga och efter en stund förstod jag varför, han var benhård MFF:are. Dålig tajming…

När jag satt på den lilla scenen såg jag syrran i publiken. Vad gör hon här, tänkte jag, hon brukar inte direkt vara på plats när jag är med i olika sammanhang – vilket jag tycker är skönt, för henne är jag lillbrorsan, oavsett om jag är bra eller dålig i mina yrkesroller – och så såg jag att tre av mina forna ledare i Listerby IK också var på plats. Aldor, som är lite av nestor i Listerby IK, Jan-Hugo (som i ungdomsåren gav mig tipset att säga till ledarna i distriktslaget att jag var ytterback, trots att jag spelade centralt, eftersom konkurrensen var mindre som ytterback…) och Mats, samtliga ledare som varit viktiga för mig.
Lennart Palm pumpade mig på svar och det blev lite av Här är ditt liv och det var då jag förstod varför syrran satt där för plötsligt hade hon en mikrofon och skulle berätta hur jag var som liten grabb. Och Aldor fick berätta om min träningsvillighet som pojklagsspelare.

Jag har ingen aning om hur det kommer låta i radion (sänds på måndag). Men jag gillade formatet och Lennart Palm hade gjort en gedigen, gedigen efterforskning och när sedan CajsaStina kom upp på scenen blev det ett annat temperament, en annan inriktning och hon sa så fina saker om mig som recensent att jag nästan rodnade och vi pratade bloggar och Palm läste upp ett stycke som jag hade skrivit här i bloggen på julafton, om att det kan vara svårt att vara en egen individ i en relation och när Henrik Lovén bjöd på musik från sitt piano lutade sig CajsaStina fram och sa att hon höll med, att det är oerhört viktigt att man får vara sin egen i relationen.

Just det – jag vann tämligen klart kategorien ”Mest överskattad i Allsvenskan” när ett gäng spelare fick säga sitt. Tja, det gjorde jag även inför säsongen. Och som någon, anonymt, sa  i undersökningen, ”usel i spelet med boll”. Jag ska inte hålla ett försvarstal eller försöka snacka bort det, alla har rätt till sin syn och jag har ju i åratal sågat Tobias Linderoth. Det är kanske inte mer än än rätt att jag får lite i nacken då. Men om jag är så usel med bollen, varför sätter många lag en gubbe på mig när vi har bollen? Om jag var så kass borde det ju vara bra om jag hade bollen så mycket som möjligt? Eller är det kanske så att deras tränare, som bestämmer taktiken, inte förstår fotboll. Hm, lät inte det där exakt som ett sårat försvarstal? Jag som inte alls bryr mig…

Ja, ja, i rymden kan ingen höra dig gråta och jag gråter tyst för mig själv när lampan släcks. Men tröstar mig med ytterligare en topp 5-placering. Den sjätte i rad i Allsvenskan. Vilket säger allt om Kalmar FF. Som lyckats med det TROTS att jag spelat nästan varje minut.