Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Henrik Rydström

Poäng på Olympia och jag tjafsade knappt med Henke Larsson

Vilken start jag hade på matchen. Först en långboll direkt till HIF:s backlinje och sedan en boll ut över sidlinjen. Otajmad var ordet.
Men jag höjde upp mig allt eftersom och i andra halvlek kändes det bra. Kunde vinan dueller, hitta instick och även ha ett djupledsspel och det var nära Abiola satte 2-1 på just en sådan boll.

HIF på Olympia är inte en helt enkel historia. Vi har förlorat de tre föregående mötena – 1-2, 0-5 och 0-1. HIF fyller på med mycket folk, man har ett effektivt diagonalspel som är svårhanterat och när de tog ledningen kändes det virrigt. Och när vi hade bollen gav vi bort den för enkelt – och därmed utnyttjade vi inte att HIF offrade folk framåt – och jag kände det som om man aldrig kunde vara aggressiv, bara uppehållande i försvarsspelet.

Och det där diagonalspelet gör att HIF liksom spelar utanför vår press, förbi den och överbefolkar en kant, en yta och öser på där ifrån. I andra halvlek får vi mycket bättre kontroll, mittbackarna klossar Larsson i ryggen och jag kan ta bollen från ovansidan och han frustar och svär åt sig själv. Henke Larsson, alltså. Han är verkligen inte vän med bollen, varken i mottagningarna eller passningarna. Det till trots, han är ändå jävligt viktig för HIF.
Jag orkade inte tjafsa med honom idag. Han stod och slog mig i nacken ute vid sidlinjen när HIF hade inkast, men eftersom han är totalt distanslös tog jag inte ens diskussionen. Domaren såg bråket, men tyckte att ”det var sandlådenivå” och det var det kanske.

 I andra halvlek ville jag att han skulle varna Larsson när Larsson ställde sig framför bollen när vi hade frispark och uppenbart saboterade en snabb igångsättning. Efter matchen förklarade domaren att Larsson ”gjorde det bra” och jag replikerade att antingen står man för nära eller står man inte för nära, man kan inte göra det bra eller dåligt. Men domaren menade då att han inte tyckte att ”jag visade någon ambition att sätta igång en snabb frispark”. Eh, det ska väl vara irrelevant vad jag har för kroppsspråk. Återigen, antingen står man för nära eller står man inte för nära.
Idag var det mest tjafs med Marcus Lantz – som jag tyckte gjorde ett jättejobb i HIF:s defensiv.
 
Nu har vi suttit och väntat på ynglingen Mattias Johansson. Han och Wastå fick lämna dopingprov och Wastå pressade snabbt ut tillräcklig mängd urin, medan Mattias dröjde och dröjde och dröjde.
Wastå, förresten. HIF-klacken sjöng att han äter för ofta på McDonalds, men det var kanske just det som gjorde att han växte ut till en vägg när HIF fick sina lägen. Och täckte alla skrymslen och vrår.