Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Henrik Rydström

Den sista morgonen

Mörkret sänkte sig över B-plan och det blev genast skumt. Visst, det finns elljus, men lamporna uppfördes på 1980-talet, som bäst, och ljuset från dem täcker knappast hela planen. Här och där är det svarta fläckar och vi fick försöka träna där vi såg något.
Det förklarade kanske varför jag satte tre mål. Målvakterna såg helt enkelt inte bollen.

Det var delad träning och de offensiva pjäserna nötte väggspel och avslut. Tobinho fick vara med de offensiva krafterna och när övningen var klar undrade Giles hur det hade gått. ”Han var som en kalv på grönbetet” svarade jag och Giles såg frågande ut. Kalv på grönbetet ingick inte i den engelska vokabulären. ”Alltså, young cow out on the green grass, he is high on life” försökte jag och då förstod Giles.

Inne i omklädningsrummet satt Erik och tjurade. Han var skadad. Och som förste någonsin hade han blivit skadad när han fick en omgång av vår massör. Som tröst lyssnade han på en skiva som han själv hade bränt. Vilket fick Zlatan att vråla inifrån duschen, ”vad är det här!?”. Tja, det var bara Niklas Strömstedts Sista morgonen.
En perfekt låt för en nedstämd kille.