Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tobbe låste fel skåp

 

Idag blev jag påmind om varför man inte ska läsa tidningar dagen efter match. Men farsan är på Mallorca och har gett mig i uppdrag att inhandla lektyren, han vill inte missa något. Slog upp Expressen och såg att jag fick två getingar. ”Kom inte alls med i det offensiva spelet” skriver en Stefan Nilsson. Eh, har killen inte sett oss spela förut? Vet han inte hur rollfördelningen ser ut? Tror han att jag fyller på i boxen? Gårdagens match är jag väldigt nöjd med, ihop med övriga på mitten klossade vi ner Blåvitt på ett bra sätt och trots Blåvitts hårda press centralt hittade vi och jag fria ytor med ett eller två tillslag. Däremot får Gustav Svensson i Blåvitt tre getingar! Eh, och han deltog i Blåvitts offensiv, menar han? Deltog han ens i Blåvitts defensiv? Ja, ja, man kan uppenbarligen se fotboll på olika sätt.


Efter matchen var jag seg, Tuva och jag slappade med att kolla på Hajar som hajar, runt midnatt började jag lira Fifa 10, men då ringde Aftonbladet, jag hade nämnt i bloggen vad Sebastian Eriksson hade sagt på planen. Fan, tänkte jag, kvällstidningsrubriker, är det värt det? Folk tror att jag söker dem, men så är det inte. Men jag vill samtidigt skildra det allsvenska fotbollslivet så trovärdigt som möjligt, jag vill skildra framgångar och tillkortakommande och jag vill skildra det vackra och det fula. Och snacket på planen är oerhört intressant och om jag var utomstående skulle jag älska att få veta vad som sägs. Så jag nämnde det som hade sagts – att han skulle döda mig – men jag visste att när det skulle bli rubriker i en kvällstidning skulle det få helt andra dimensioner och proportioner än det ursprungliga. Händelsen skulle få eget liv Och hela historien skulle bli förändrad och det skulle också se ut som om jag var förfärad eller något liknande – vilket jag verkligen inte var! Så jag sa att jag inte ville uttala mig, då stryker jag det hellre ur bloggen, sa jag, men de tänkte ändå citera mig. Hm, tänkte jag, det var ju faktiskt inte jag som sa det, det var trots allt han och jag anser att man måste vara villig att stå för sitt handlade och i det här fallet är jag konsekvent – vill någon berätta vad jag spyr ut mig på planen är de fria att göra det, jag har inget att dölja. Planen ska inte vara en skyddad verkstad, men man ska se alla uttalanden i sin rätta kontext – adrenalinet flödar, man är arg, man är förbannad, man retar varandra, hånar varandra och det lockar i många fall ur det sämsta ur människan.


Så jag svarade på några frågor, försökte anlägga en smula humor och hoppas det framgick – det blir inte alltid korrekt framställning i rubrikernas uppförstorade värld – att jag inte anser att det på något sätt är synd om mig eller att det var jobbigt eller att det var förfärande eller att Sebastian Eriksson begick ett övertramp eller något åt det hållet. Jag tycker bara att det var ett hemskt dålig försök till psykning. Som i sin uselhet faktiskt blev underhållande.


Tobinho och jag stack med småtjejerna till simhallen idag och när vi hade badat och stimmat sönder en hel söndag för övriga besökare och kom in i omklädningsrummet och Tobbe kom fram till sitt skåp satt det en lapp på skåpet. Det stod något i stil med att de hade tvingats klippa upp låset, ”var vänlig att kontakta receptionen”. Tobbe stod och funderade. Vad hade hänt? Så gläntade han till skåpet bredvid. Konstigt, där hängde hans kläder. Så slog det honom att han hade satt hänglåset på fel skåp och helt sonika låst in någon annan persons kläder.


Snyggt jobbat.


Just det – en hel del IFK:are retar sig på att jag inte visste namnet på Sebastian Eriksson i TV 4:s sändning efter matchen. Och de tror att jag medvetet ”glömde” bort hans namn. Helt ärligt – namnet föll bort i sändningen (jag hann tänka att ”han heter Sebastian, men är det Eriksson eller Johansson?”). Jag har tappat större namn än så när det varit sändning. Och jag har inte stenkoll på killen, jag kan ju Tomas Olsson och Gustav Svensson, men Sebastian Eriksson (jag har hunnit lära mig namnet sedan igår…) vet jag knappt om jag mött tidigare. Så det var faktiskt inget försök till att verka överlägsen eller dryg.


En enda gång har jag låtsas glömma ett namn och det var efter TFF-matchen i Trelleborg ifjol. När jag hade dragit på mig två gula kort och Erik Sundin spelat en central roll. Då sa jag ett helt annat namn……men så var det inte den här gången.