Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Och svaret är…!

Det kom in många kloka gissningar på vems bakdel jag hade fotograferat i Häckens omklädningsrum. Anja Pärsson var väl det namn som var mest logisk, men ägaren till den smäckra rumpan tar nog inte lika mycket i benböj som Anja. Och rätt svar är givetvis Herr Wastå. Kalmar FF:s egen och underbare egoistdiva.
Som häromdagen förklarade för Abiola att han var – Wastå själv, alltså – var ”the most beautiful person in this team”.
Han är ett unikum.

Och låt mig för en sekund bli en smula nostalgisk. Jag vet, jag vet, Nanne ser nostalgi som en styggelse, men ibland mår man bra av att frossa i det förflutna. Och Wastå har nästan alltid stått där bak i buren. Åtminstone så länge jag har lirat i Kalmar FF. Och trots det egoistdiviga draget i hans personlighet har han varit lojal och trogen mot Kalmar FF. Man glömmer nästan bort det.
Visst, det har varit säsonger när han varit extremt sen med att skriva på kontrakt med Kalmar FF, han väntade då in i januari innan han fick som han ville och vi andra, Tobbe, jag och några fjunisar (jodå, på den tiden var det vi som var fjunisar) tittade storögt på den slipade Wastå som flinande kom ut från kansliet med exakt det kontrakt han ville ha viftande i luften.
 
Medan vi – igen – hade fått gå ner lön. Och efter Wastå ut från kansliet och förhandlingarna kom dåvarande sportchefen och bagaren Torbjörn Bogefors – som torkade sin svettiga panna och svor tyst för sig själv över att han hade tvingats öppna upp den, som han sa till oss, minimala pengapåsen och ge det som fanns kvar till Wastå. Sedan åkte Bogefors hem till Öland och backade bröd natten igenom.
Those were the days.

Själv försökte jag en säsong köra Wastås taktik, men det gick så där. Jag sprang ut från Bogefors kontor med tårar i ögonen, slängde igen dörren och sa sedan till media att jag blev behandlad som en säck potatis och ett stycke kött. Men inte fick jag upp lönen för det.

När vi hade Simon Hunt som tränare 2000 hade Wastå en bit in i januari fortfarande inte signerat ett nytt kontrakt (ni märker att det var andra tider, Wastå kunde vara kontraktslös i januari utan att några andra klubbar var och ryckte i honom) och Hunt började bli otålig. Han ville veta vilken trupp han skulle ha att jobba med, han trodde att han kanske skulle tappa Wastå (vi som kände Wastå gäspade trött och visste vad som skulle ske – Wastå skulle snart skriva på, han ville bara känna sig lite vild och fri först) och kom och frågade mig om vi inte skulle göra oss av med Wastå. Simon Hunt gillade inte Wastås såsighet, Hunt ville sända en tydlig signal att han inte accepterade ett sådant agerande och var beredd att ge Göran Bexell förtroendet som förstemålvakt istället. Jag sa att han nog skulle lugna sig lite, jag förstod hur Hunt tänkte, men Wastå är speciell och kommer snart skriva på, förklarade jag. Det gjorde han också.

Wastå anslöt till Kalmar FF ett halvår efter mig, runt 1993-94. Då var Anders Karlsson förstamålvakt, men våren 1995, på ett ungefär, petade 19-årige Petter Wastå Anders Karlsson och har sedan dess stått i vårt mål. Med undantag för vintern 1996 (när vi hade åkt ur Söderettan och Wastå tröttnade och la av) och våren 1997. Men när tänkte förstamålvakten Joakim Svensson skadade sig inför division II-säsongen 1997 fick Kalmar FF ringa en vilande Wastå och fråga om han kunde tänka sig att göra comeback. Och si det kunde Wastå tänka sig. Så han reste sig ur soffan, tog näven ur chipspåsen och spikade i princip igen kassen.

Och sedan dess har vi begåvats med hans mustiga vokabulär. Det finns ingen som Wastå som kan svära och skrika så egensinniga könsord under träningarna.
På det sättet är han faktiskt en konstnär.