Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nedsänkt i en flod

Vi pratade i omklädningsrummet om de där misstänkt uppgjorda matcherna i Europa-spelet, vi såg att Trans Narva eventuellt var inblandade och vi mötte dem 2006, vann väl med en sisådär 10-1 sammanlagt och om de nu gjorde sig till, om de gjorde sig sämre än vad de i själva verket var måste de vara fantastiska skådespelare. För fotbollsspelare var de näppeligen.

Sedan pratade vi om att Debrecen-matchen kanske var riggad, att en maffiaorganisation någonstans i Östeuropa hade betalat Debrecen kosing för att bli utslagna, men inte fan hjälpte det, vi bommade allt ändå och gav bort mål som ungrarna inte trodde var verkliga, gav dem ett läge direkt på Fredriksskans i returen som de inte kunde missa, trots att de ville och Debrecen-ledarna blev allt svettigare på bänken, ”vafan, har någon annan maffiaorganisation mutat svenskarna!?” och ungrarna stod snart i egen kasse och lirade, men vad hjälpte det när vi inte ens från det avståndet kunde göra mål och på Debrecens bänk slet man sitt hår.

Om ni inte märkt det saknas det numera två spelare ur Debrecens trupp. De är nedsänkta med betongfundament i en gyttjig flod i Rumänien.
Träning på B-plan idag och det var höstlikt, det var så där högt och klart i luften, någon skulle nog också kalla det friskt, och blå, blå himmel och en sol som står allt lägre och vi drog ner höstkylan i lungorna och det sved och det kändes ovant och konstigt och jag hade fyra tröjor på mig och när vi spelade sex mot sex hade Wastå skoblock i dojorna och spred bollar åt alla håll och jag blev förbannad, men mitt skällande biter inte direkt på honom och han fortsatte att sprida och jag fick istället spela småfult på mina motståndare, någonstans var jag tvungen att få ur mig frustrationen, men efter en bastu och upptining av både kropp och själ var jag lugnare, gladare och när jag körde hem glödde solen vid horisonten och tycktes kämpa, kämpa för att inte försvinna, för att inte låta sig besegras, men blev givetvis besegrad, men det är som dikten lyder, ”var intet rädd för mörkret, ty ljuset vilar där, Vi ser ju inga stjärnor, där intet mörker är [..], ty mörkt är allt, som ljuset med bävan längtar till.”