Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Henrik Rydström

Domaren och jag kom inte så bra överens

Vi körde en hel del stretchning dagen efter ÖSK-matchen, Kjell Svensson hade nya varianter och Wastå klagade på att det blev för tungt när han la in sin egen tyngd i potten, ”det är ju nästan 0.1 ton!” förklarade han.
ÖSK-matchen, ja. Jag var inte helt nöjd med domaren, framför allt hanterade han den verbala biten på ett svagt sätt.
Han tillät gigantiska och aggressiva utbrott, men högg ner på lugna resonemang och när jag i andra halvlek frågade om en sak viftade han bort mig med att säga att jag ”hade hållit på från första sekund”. Tja, döm bättre då så lovar jag att du slipper mig, tänkte jag för mig själv.

Nu var jag aldrig nära en varning, men det är frustrerande med en domare som inte förmår att bemöta spelarna på ett bra sätt. Som i stort sett bara hånskrattar åt din undran.
Sedan är jag kanske ingen enkelt spelar att ha att göra med.
Förresten, Wastå försökte vara streetsmart och köra igång en frispark på ett ställe som var långt ifrån det rätta. Domaren blåste för offside drygt tio meter in på vår planhalva, bollen åkte ner till Wastå, som satte igång en snabb frispark från eget straffområde ut på Emin. Men drog ut bollen över sidlinjen. Jag blev, så klart, galet arg när domaren tillät det här. Frisparken skulle ju satts igång 40 meter högre upp! Fast hade Wastå lyckats med det tänkta hade jag givetvis inte sagt något….

När vi hade stretchat klart och var någorlunda mjuka i musklerna igen blev brassarna, Zlatan och Emin kvar ute på planen för blandade bollekar och norrlänningarna såg sin chans. Att ta över Couronne-spelet. Och det blev en helt annan atmosfär än när Zlatan håller i trådarna. Under tystnad framled spelet, svor någon var det inombords och när Åhlander satte in dödsstöten konstaterade Eriksson lakoniskt ”att där var det över”.

Sedan ville Nanne att jag skulle kolla på en sekvens från matchen på dvd, det var just den där förbannade väggen med Abiola. Den då jag trodde Åhlander skulle ta ett kliv framåt. Nu när jag såg den förstod jag inte riktigt hur jag tänkte. Det var bara svagt av mig. Tuva, som var med, sa med självklarhet att det vore bättre om jag tränade med henne hemma, ”så blir du bättre” sa hon.
Näsvis unge!