Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tjuriga spelare och så några sms till Bojan

Det var en härligt tjurig träning imorse. Ofta går tjurigheten hand i hand med stigande ålder och Tobbe var därför som en rabiat Bert Karlsson på planen. Linkan brukade annars ta rekord i tjurighet – efter Kaldner, men i Kaldners fall var tjurigheten en väl integrerad del av personligheten eller snarare det autonoma nervsystemet, som att andas – och vi som var yngre då tog intryck, la till egenskapen i vår egen arsenal och idag är vi nog värre än Linkan och Kaldner.

Det började med att Kjell Svensson fick ett utbrott på mig. Jag hade glömt ta med mig pulsklockan till träningen och alla Svenssons beräkningar gick åt spillo. Och att jag glömde är inte så konstigt. Hur ska jag klara av att komma ihåg en sak som ledarna berättar för mig tre minuter tidigare? Jag låg på Svenssons brist och blev tejpad, Svensson påminde mig om att ta med pulsklockan, jag nickade, gick sedan för att hämta skorna och Svenssons uppmaning var som bortblåst.

Vi började med 5 mot 5-spel, jag kom på motsatt lag som Tobinho och det muttrades, klagades från båda lagen över det mesta, men Tobbe var värst och försökte fuska till sig varenda boll, ”det är vår, det är vår” och fjunisarna vågade inte säga emot en rytande Carlsson, men jag högg ner hans allt mer växande ego och fick hjälp av Eklund, som brast ut i ”helvete, jag blir så förbannad över sådana där skitsaker!” och det hela slutade med att Tobbe, som har svårt att bli emotsagd, tappade humöret och vräkte omkull Assis, som givetvis skulle fått frispark, men fick nöja sig med att liggande höra en argsint Carlsson vråla ”det är vår boll!”.

När vi gick över och spelade på större plan sparkade jag i den onda tåjäveln i Smileys ben och herregud, i två minuter trodde jag att jag skulle gå i bitar av smärtan, Kjell Svensson kom till undsättning, men det fanns föga han kunde göra – det enda rimliga i just de två minuterna hade varit att avliva mig – men sedan avtog smärtan och jag kunde halta in i spelet igen.

När jag senare på kvällen låg vid poolen fick jag mess från Bojan i AIK. Jag undrade hur det hade gått för AIK i träningsmatcherna och han svarade stolt att de vunnit fyra raka. När jag fick höra vilka lag de mött undrade jag varför de bara mötte b-gäng. ”Vi möter ett b-gäng i andra omgången av Allsvenskan” svarade Bojan och syftade på mötet med Kalmar FF. Jag replikerade att han skulle veta hut, ”du talar med de Svenska mästarna!”, men Bojan fortsatte vara stursk och skrev tillbaka att vi var Svenska mästare ”2008, ja, inte 2009, titta framåt, inte bakåt” och jag konstaterade att han nog skulle titta åt alla möjliga håll för vi är överallt.

Bojan ska få spö!